För andra gången har Lollapalooza gått av stapeln på Gärdet i Stockholm. Senast var 2019, sedan dess har datumet blivit uppskjutet två gånger på grund av pandemin.

Jag trodde det skulle vara överväldigande att vara tillbaka på festival med 70 000 andra personer men vi fortsatte ungefär där vi slutade, fast med större glädje, tacksamhet och man tar inget för givet. Till exempel fick The Killers ställa in då deras flygplan krånglade i Frankrike och tidigare i veckan fick ett antal festivalkonserter i Europa ställa in på grund av väder. 

Hiss och diss av Lotta
Helgens bästa var helt klart att vara tillbaka och se alla konserter och träffa alla man inte träffat på så länge, att få springa mellan scener, se så otroligt mycket människor och bli golvad av band man knappt hört talas om. Bästa banden var (så klart) Biffy Clyro, men även för mig nyupptäckta Idles och Grandson hamnar högst på listan. Under bästa upplevelser går även Imagine Dragons, Pearl Jam och faktiskt Benjamin Ingrosso och Miriam Bryant in. 

Dissen för mig måste vara de långa köerna till mat och under fredagen var det även långa köer till vattenstationerna i den gassande solen. Till på lördagen hade man, som tur är, kompletterat med fler vattenstationer. 

Bästa enligt Christer
Att äntligen vara på festival igen! Se och uppleva fantastisk livemusik, både gamla favoriter men inte minst upptäcka helt ny musik. Jag blev även otroligt glad över att få träffa och prata lite med alla fina fotografvänner igen. Mina wow-konserter i år var Grandson, Idles, HAIM, Nea och Biffy Clyro.

Till sist vill vi säga tack så mycket för en fantastisk festival, så roligt att vara tillbaka!