Lollapalooza som under många år arrangerat musikfestivaler, i bland annat Chicago, Paris, São Paulo och andra städer runt om i världen, har äntligen bestämt sig för att tillsammans med LiveNation komma till Sverige och då på Gärdet i Stockholm. Det bjuds på tre dagar, av fantastiskt musik inom väldigt varierande genrer och även massa bra band som börjat ta plats i musikvärlden till tyngre namn som varit med länge. Dessutom med det för Sverige lite ovanliga inslaget att även söndag är festivaldag, superskoj!.

Jag inser snabbt när jag tittar på schemat, att det är 4 olika scener och det finns inte någon möjlighet att se ens i närheten av allt jag vill. Det blir till att börja planera och verkligen se det jag helst vill se, alternativt gå på en konsert för att se så mycket som möjligt och sen skarva och runda av när det börjar bli dags att gå till nästa scen, men sånt är festivallivet, fullt av kompromisser för att få se så mycket som möjligt.

Söndag:

Markus Krunegård
(Bay Stage 15:00 – 15:45)

Markus Krunegård en av mina favoriter, det spelar liksom ingen roll om det är som soloartist, när han spelar med Laakso, med Hets eller med olika samarbeten han gjort, och han har gjort många. Idag ska han tydligen göra en 45 minuter konsert och jag kan inte förstå hur det ska gå till med så otroligt mycket låtar som han har, även om man endast tittar på hans soloprojekt. Men jag är helt säker att det som alltid blir suveränt bra och en minnesvärd konsert.

Kvelertak
(Park Stage 16:30 – 17:30)

Norsk heavy metal med en jäkla pondus och galen energi, som verkligen smittar av sig på publiken. Det har varit helt fantastiskt varje gång jag sett dom tidigare. Då med Erlend Hjelvik som frontman och den som verkligen syntes och tagit plats på scenen. Sen sommaren 2018 är det istället Ivar Nikolaisen som är sångare och frontperson. Så det här är jag riktigt nyfiken på och  kommer bli spännande att se hur en livekonsert med Kvelertak är idag.

MØ
(Tower Stage 17:30 – 18:30)

En mästare på att blanda modern tydlig popmusik med inslag mer tyngden i grunge med en fantastisk och unik röst med stort omfång. Som jag minns från senaste gången jag såg henne, helt otroligt bra på att fånga publiken och enorm scennärvaro, börjar bli många år sen jag såg henne sist, så det ska bli spännande och intressant att se igen.

Sen är förhoppningen att iallafall hinna se lite av Smith & Tell, Wolfmother, Dada Life, Tove Styrke och Perry Farrel’s Kind Heaven Orchestra.