Lenny Kravitz är tillbaka, för tredje gången på Gröna Lund. Den här gången höll byxorna.

Vädret är inte helt på vår sida, det är ganska kallt blåsigt och vädergudarna överraskar med lite regn precis innan konserten. Det är mycket folk i parken men det känns inte fullsatt.

Kravitz drar igång men vi som står vid sidan av scenen ser honom inte under första låten ”Fly Away” då han står på ett podie bakom trummisen. Till andra låten ”Dig in” tar han dock plats vid scenkanten. Tredje låten ut blir ”American Woman” och han börjar kommunicera med publiken. Låten går över i reagge takter och bjuder på ett gitarrsolo på ca fyra minuter.

Konserten fortsätter med en stor majoritet gamla hits, tillexempel ”It Ain’t Over Till It’s Over” och ”Are You Gonna Go My Way” som blir min favorit för kvällen. Som extranummer får vi en 20 minuters (!) version av ”Let Love Rule” och här passar Kravitz på att springa ner i publiken och ta en vända upp på VIP-hyllan.

Det är en konsert med mycket bra musik och kända låtar. I perioder blir det dock ganska långdraget med flera lugna ballader och få överraskningar.

Text: Liselott Lindberg