Chris Kläfford hade redan prövat sin lycka i talangtävlingen Idol under sitt eget namn, Christoffer Sjögren, tre gånger utan att gå vidare till kvaltävlingen. Fjärde gången hade han desto större framgång när han i 2017 års upplaga inte bara gick vidare, utan vann hela tävlingen.

Direkt efter Idol släppte Chris Kläfford vinnarlåten ”Treading Water”, på en EP med samma namn, tillsammans med några av de covers han framförde i programmet. Han har under 2018 dessutom hunnit släppa några originallåtar.

Ut på scen kliver en familjär, och på många sätt jordnära, Chris Kläfford. Han öppnar med ”What Happened To Us”, som var den första singeln efter EPn Treading Water. Låten håller precis samma höga kvalité som Kläffords röst, och där det är lediga stolar, och det är tyvärr en del, får hans röst lokalen att ändå kännas fylld till bredden.

Några låtar in tar Chris till orda och genast bekräftar att den känsla han redan förmedlat är den som han även vill ska förmedlas. Att det ska kännas mysigt, ett ord han erkänner att han använder väldigt mycket. Men det är också ett ord som personifierar hans röst, hans musik och till stor del även hans utstrålning.

Tillsammans med den orientaliska mattan undan hans fötter och några karaktäristiska golvlampor* får han Flygeln att kännas som ett vardagsrum, där han sätter upp en intim spelning för sina närmaste. Och vi har turen att ingå i den kategorin ikväll.

När han berättar korta anekdoter om sitt liv, sitt musikintresse och tiden i Idol gör han det helt utan de klassiska publikfrierierna man ofta förväntar sig. Han tackar dessutom sig själv i samma mening som han tackar för tittarnas röster, och har därmed en uppfriskande insikt av sin egen betydelse i vinsten.

Som om det mysiga inte kunde te sig i fler handlingar så följer han upp låten ”Treading Water” med att framföra en låt sittandes på scenkanten, med en gitarr i famnen. Allt som saknas just då är en brasa och en kopp varm choklad.

Denna förmedling av småskalighet hade lätt kunnat kännas tråkig eller otillfredsställande om det inte hade varit för att Kläffords musikalitet, fullkomliga närvaro på scen och kraftfulla röst ständigt trollbinder en som lyssnare.

Han har inte bara lågmälda låtar i sin repertoar dock, något han visar när han framför låten ”Brother” av Matt Corby och slår till med både kraft och tempoökning. Han ökar ännu lite när han följer upp med sin egna låt ”She Took Me To The River”, som definitivt är det rockigaste han framfört under kvällen.

Det är en betydligt hårdare sida än den vi fick se några minuter tidigare framförde sin tolkning på John Lennons låt ”Imagine”. Och om vi fortfarande befinner oss i hans vardagsrum så omvandlades den temporärt till en rökig nattklubb, och det är just den uppfriskande käftsmällen som jag tar med mig när jag efter 1,5 timme lämnar Flygeln. En lite oväntad käftsmäll och känslan av att bara vilja ha mer.

*Modellen på golvlamporna är, allra troligast, modellen Captain från märket By Rydéns. Ett hett tips för er inredningsintresserade med lite pengar över.