Ikväll gjorde Leprous, Agent Fresco och 22, tre fantastiska nordiska band, gemensamt turnéavslut på Fryshusets Klubben. De tre banden har mycket gemensamt, de är verksamma inom ungefär samma genre; progressiv rock eller metal. Det är tekniskt, det är perfektion och det är energi så det stänker om det. Såväl blod som svett dryper ikväll.

Först ut är norska bandet 22. De har varit aktiva sedan 2008 och släppt tre fullängdare och två EPs. De kategoriserar sig själva som New Energy Music. Lokalen fylls på ordentligt och jag tror bestämt att nästan alla såg alla tre banden, väldigt få kom till bara ett band. 22 gör en riktigt bra spelning, det är fullt ös med rejält med energi redan från början. De är riktigt samspelta och duktiga musiker, det är stora svängningar och kontraster i musiken. Den fantastiska energin med den hamrande pulsen från trummorna håller genom hela konserten och de verkar inte vilja gå av scenen.

Isländska Agent Fresco är äntligen tillbaka i Sverige. De startade för tio år sedan och jobbar nu på sin tredje skiva. Publiken är med och sjunger med i låtarna och headbangar en hel del. De är ett superorganiserat kaos med en enorm energi och hög teknik. Under slutet av settet klättrar sångaren Arnór Dan Arnarson ut i publiken och röjer med dem, jag ser inte vad som händer men när han dyker upp i andra ändan av lokalen är det med ett stort jack i pannan och blod i hela ansiktet, men med oförändrad fullt ös och energi. Vi får höra smakprov på nya skivan och Agent Fresco lovar att komma tillbaka nästa år när den är klar. Det ser jag redan fram emot massor, men gärna utan skallskador.

Kvällens huvudband är norska Leprous. De startade 2001 och har släppt fyra album, varav det senaste ”Malina” kom 2017. De är det första metalbandet jag sett som har en person som spelar cello med sig, på alla låtar, inte bara ibland. Publiken är med från start och sjunger och gungar med.

Det var nog inte slutsålt, men det var bra mycket folk på plats ikväll. Det har varit en kväll att släppa lös sin inre musiknörd, en kväll av femsträngade basar, åttasträngade gitarrer, cellister, komplicerade trumkomp med en exakthet som får metronomer att skämmas. En kväll av kontrast, känslostämningar, energi och ren jävla metall. Det har varit en kväll när nordisk metall visar var skåpet ska stå och att det händer mycket inom rocken om man bara tittar på rätt ställen. Detta är tre band jag med glädje kommer fortsätta följa nära i framtiden.