För fjärde året i rad har Where’s The Music? gått av stapeln i Norrköping. En showcasefestival för att visa upp och hitta det nya och senaste i musikbranchen. I år fick vi 100 band på tio scener i hela Norrköping över två kvällar.

Where’s The Music? är en helt fantastisk festival för oss som gillar att nörda ner oss i musik och att upptäcka nya favoritband. Även i år har vi fått nya favoriter och en riktig energiboost och tilltro till ny, svensk och internationell ny musik. Genrerna spänner mellan allt från elektroniskt till metal via hip-hop, singer songwriters, punk och soul.

Nytt för i år var att man körde konserter bara på fredagen och lördagen, något jag tyckte fungerade väldigt bra. Festivalen blev slutsåld och slog besökarrekord med 5145 besökare. Detta gjorde att vad vi erfor så var alla konserter välbesökta, rätt många fick till och med stänga dörrarna.

2018 blev den kallaste Where’s The Music? hittills, under fredagsnatten gick det ned till åtminstone -7 grader när man springer mellan scenerna. Det är också en festival där man får mycket motion, när man slår ihop sträckorna för oss tre på LiveNews så närmar oss ett marathon i spring mellan scenerna.

Festivalen är ganska krävande i förberedelse, det är mycket man aldrig hört talas om så man måste verkligen lyssna in sig. Det är också så oerhört mycket bra musik så det var inte sällan man hade flera ”måsteband” som krockade, detta gör att man måste sätta schemat redan innan man är på plats för att vara säker på att man får se det man vill. Tiderna hölls minituöst av alla utom på lördagkvällen på Arbis där vad vi tror var ett brandlarm ställde kvällen på ända.

Inför nästa år hoppas jag att festivalen växer ytterligare så fler får plats framför scenerna. Det enda vi saknade var någon typ av lättillgänglig, enkel mat. En korvgubbe med kaffe strategiskt placerad i någon korsning hade inte varit fel.

Bäst och sämst:

Lotta: Bästa var helt klart Agent Fresco som är ett nytt favoritband, dom tog mig med storm och förvåning och det är inte lätt. Även The Dahmers var helt fantastiska. Hedersomnämnade till Satan Takes A Holiday, Plási och Good Harvest.

Sämst var nog vädret på fredagen. Det var nära att jag stannade på hotellet de sista konserterna men jag är riktigt glad att tanken på Satan Takes A Holiday fick iväg mig från det varma hotellrummet i andra ändan av stan.

Christer: Bäst var Lizette Lizette och Priest, två band jag längtat efter att se live och dom levererade konserter långt över förväntan. Tilde för att det var en konsert jag egentligen bara tänkte stanna och se någon eller ett par låtar och sen gå vidare, men istället blev jag kvar i Hedvig Kyrkan och fick uppleva en rent magiskt bra konsert och riktig wow-upplevelse. Familjen, för jag älskar deras musik och var länge sen jag såg dom och dom levererade som alltid en bra show. Shirin, ett band som är helt nyupptäckt för mig, men det jag såg och hörde var en fantastisk röst, samspelta musiker, bra närvaro och helt klart en konsert jag vill se igen och i sin helhet.

Sämst: Att det blev blev förseningar på Arbis, vilket gjorde att schemat mot övriga scener blev osynkat och jag missade tyvärr några konserter. Men om det stämmer som jag hörde att det tidigare under kvällen varit ett brandlarm så är det fullt förståligt, säkerheten är alltid viktigast.

Jocke: Det var första gången jag var på WTM. Tyckte det var trevlig stämning och mycket folk som vandrade mellan spelningarna. Bäst på festivalen var nykomponerade gruppen Cyhra. En annan favorit av det jag såg var MaidaVela. Strålande musiker och en sångerska med en underbar energi som smittade av sig så man hade svårt att stå still.

Vi på LiveNews vill tacka för ännu en fantastisk festival. Rekommenderas varmt till alla musiknördar där ute!