Norska Honningbarna och Cocaine Piss från Belgien spelade på Debaser Strand.

Först ut ikväll är belgiska Cocaine Piss, ett för mig helt nyupptäckt band och känslan är att vi är många som ser Cocaine Piss för första gången. Det är musik med högt tempo, fullt ös, aggressivt och en fantastisk energi från scenen plus att vokalisten Aurélie Poppins ofta är nere hos publiken, en sån där minnesvärd konsert som jag gärna ser igen.

Norska Honningbarna brukar alltid leverera en fantastisk energifylld konsertupplevelse, som egentligen inte går att beskriva i ord, utan måste upplevas. Med fem släppta skivor har dom en hel del låtar att välja bland. När klockan närmar sig 20:40 är det riktigt fullpackat framför scenen och till en ljudmatta tar Honningbarna sig fram genom publiken och på någon sekund har dom klättrat upp på scenen, tagit sina instrument och med en obeskrivlig kraft och energi drar konserten igång med ”Prinser av Sarajevo” och med samma kraft och energi fortsätter konserten.

När vokalisten Edvard inför fjärde låten plockar fram sin cello och man hör tonerna till ”Fri Palestina” då trappas konsertkaoset upp ytterligare, trycket från publiken är fantastiskt och gillar man en intensiv, aggressiv, svettig punkkonsert ja då är det här stället att vara på och i detta kaoset känner Edvard att surfa på publiken, spelande på sin cello är det enda rätta och till publikens jubel är det precis det som händer. Som vanligt en väldigt bra kontakt mellan band och publik och även övriga bandmedlemmar är ofta nere i publikhavet. Förutom nämnda låtar får vi även en bra blandning av nytt och gammalt till exempel ”Hold an ann”, ”ABC”, ”Voldlig Lyd” en cover på The Clash ”Police On My Back” och många fler låtar.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett Honningbarna, men precis som tidigare gånger går jag hem efter konserten och är helt genomsvett, lite mör i kroppen, men i ett glädjerus och hoppas att jag snart kan se och plåta dom igen.