Vi har precis lämnat 2017 bakom oss och det är dags för en liten sammanställning och framåtblick!

Vad minns vi mest? Höjdpunkter och lågvattenmärken?

Micke: Jag tycker att The Tivolis konkurs var årets lågvattenmärke och att dess överlevnad var årets höjdpunkt. Det är kul att det är så mycket aktiviteter i Klippan med Parkfesten och arrangemangen på Norrehus. 2018 ser lovande ut med många bra band på The Tivoli och med MIC i Klippan (Musik i centrum) som firar 21 år och 9 månader på Norrehus med 13(!) band på scen den 27/1.

Lotta: För mig var helt klart Elton John på Gröna Lund riktigt stort och personliga favoriter som Biffy Clyro, Royal Republic, Johnossi, the Sounds, Miss Li med flera. Lågvattenmärken var röster vi förlorat som Chris Cornell och Chester Bennington  Jag minns också att ett favoritband The Happy Hippo Family tog farväl.

Josefine: Min höjdpunkt under 2017 var helt klart att få se bandet Normandie på Arbis, som lyckades få mig helt golvad (och mållös) av den fenomenala kombinationen av världsvan scennärvaro, magisk röst och genomtänkt helhetskänsla. Annars var det lokala initiativet Location East en väldigt trevlig överraskning, där man hade lyckats ha en välkommen överrepresentation av kvinnliga artister. Ett otroligt genuint och välordnat arrangemang som öppnade upp mina ögon för akter som Televote (som är klara för Where’s The Music? I februari), Donika Nimani och Märtha Frans som några veckor tidigare gjorde ett avtryck på publiken som förband när Movits! besökte Arbis. I oktober gick Location East ut med att de är tillbaka igen i maj 2018 då de anordnar endagsfestivalen på Arbis i Norrköping.

De negativa aspekterna med konsertåret var efterskalven av Bråvallas beslut att lägga ner festivalen inför 2018 på grund av fortsatta problem med övergrepp och sexuella trakasserier. Beslutet väckte många känslor och åsikter på sociala medier efteråt, där det svart på vitt kom fram hur utspridd och förankrad våldtäktskulturen är, inte bara bland festivaler och konserter, utan i hela samhället. Och bland alla åldrar och båda könen.

Reaktionerna som följde Emma Knyckares uttalande om en mansfri festival följde i samma spår.

Och det är i dagsläget även det som jag ser fram emot mest under 2018. Emma Knyckares initiativ som fått namnet Statement och går av stapeln i Göteborg helgen den 31 augusti och 1 september.

Jag hoppas även på en fortsatt kamp och diskussion kring ämnet, med en nödvändig samhällsförändring som följd. För att musik ska vara alla. Konserter och festivaler ska vara för alla. Förutom de som tar sig rättigheter de inte har.

Christer: 2017 har varit ännu ett helt fantastisk konsertår för mig, band jag länge längtat efter att få se, gamla favoriter som släppt ny musik, hållit nya konserter och det jag kanske tycker är allra roligast och mest spännande: att upptäcka helt nya band.

Tack vare fantastiska evenemang som Where´s The Music? , Rookiefestivalen och Popaganda Parkteatern så upptäckte jag nya band och ska försöka hålla extra koll på dessa i framtiden: House of Say, Face It, Elin Rigsby, Crying Day Care Choir, Myrkur och Rhys.

Bland band jag lyssnat på länge men inte förrän i år haft möjlighet, glädjen att få se och fotografera är : Henric De La Cour, Tingsek, Phoenix, Gogol Bordello, Sofia Jannok, Juno Reactor & The Mutant Theatre, Celiné Dion och Bad Religion. Band som jag forfarande nyper mig i armen och kollar bilderna för att bekräfta att jag faktiskt gjort det och att det inte bara varit en dröm.

Jag vill även nämna några fantastiskt minnesvärda konserter jag sett under 2017: Felin, Maria Hazell, Skindred, Joy Avantgardet och Rein är konserter där jag av olika anledningar hade väldigt höga förväntningar och ändå lyckades dom alla leverera långt över vad jag vågat hoppas på.

2018 ser även det ut att bli ett riktigt spännande och bra musikår, så jag håller tummarna för att få se gamla favoriter och helt nya blivande världsartister.

Kartor ritas om

På branschnivå så händer det ganska mycket. Festivalerna har de senaste åren haft det kämpigt. This is Hultsfred blev inte av i år, för första gången på många år det inte var någon ”Hultsfredsfestival” detta på grund av ekonomiska svårigheter, dock har det börjat ploppa upp massa mindre festivaler på orten de senaste åren som Mörkaste Småland, Majdagarna och Punkhelg i Hultan. Vi har nyligen fått reda på att vårt väldigt omtyckta Nynäskalas efter en svår höst nu faktiskt har fått gå i konken. Emmaboda körde sin festival för sista året 2017 men har redan släppt biljetter till 2018. Bråvalla valde att efter stora satsningar på säkerhet 2017, som inte gav den nollvision på sexuella trakasserier man haft, att inte köra 2018. Som tidigare nämnt så har The Tivoli kursat de med, men glädjande överlevt.

I Stockholm har livescenskartan ritats om efter att politikerna valt att stänga Debaser Medis och ersätta med ett bibliotek (!) för några miljarder. Vi får nu gå på knökfulla spelningar på Debaser Strand (yei!) och fler gånger har vi sett Globen fylld till en fjärdedel. Nya scener ploppar upp och Vasateatern och Harry B James har fler spelningar än jag noterat tidigare.  Inför 2018 finns det mycket att se fram emot, här ute till höger har ni en lång lista på tips, första festivalen ut är Where’s The Music? i Norrköping redan i början av februari.

Inför 2018

2018 har redan släppts en hel del fantastiskt, här intill hittar ni en lång radda med konserter vi vill tipsa om. Januari ser lite glest ut som vanligt men redan i februari drar festivalsäsongen igång!

Vi vill passa på att tacka våra läsare för att ni hänger med oss på alla konsertäventyr.

Varmt välkommen 2018!