För andra året i rad gick Nynäskalaset av stapeln. Det serverades 27 akter (varav sju med kvinnliga frontfigurer) på tre dagar i centrala Nynäshamn.

Även årets festival hade riktigt bra line-up med allt från folkpop till industrimetal via pojkband, hårdrock, singersongrwriters och ren schlager. Jag gillar även att det är en blandning med stora och små artister och genrers så man får verkligen möjligheten att upptäcka nytt och det finns något för alla. Mest hängivna fans hade utan vidare Hov1, medan Magnus Uggla lyfte tältet, Miss Li strålade med sin energi, Smith & Tell slog mig med häpnad och Pain mullrade om i mitt inre.

Festivalen är välbesökt av folk i alla åldrar, det känns som det är mer folk på fredagen än på lördagen. Det är mycket folk från stan får jag höra från lokalborna. Festivalen har precis som förra året en känslan av folkfest och fyllan hålls vad jag märker på en rimlig nivå.

Om vädret kan man väl säg att vi hade allihop! Det var sol, det var regn, det var stilla, det var superblåsigt, gärna om vartannat i snabbt tempo. Typisk svensk sommar alltså.

Jag håller tummarna för ett Nynäskalas även 2018, en riktigt trevlig och bra festival!