Tomas Andersson Wij börjar ensam på scen med låten ”Hälsingland”. I andra låten får han sällskap av Norrköpingsfödda Gustaf Spetz på piano, som Wij turnerat och spelat med mycket innan.

Han tar sig igenom de första låtarna med en lågmäld men genomträngande röst. Hans välskrivna texter gör sig som mest rättvisa såhär, när han med precision levererar känslor på rätt ställen. Känslor som tycks färdas genom hela publiken.

Efter ungefär en halvtimme välkomnar han Norrköpings Ungdomskör upp på scen, som tillsammans med Wij sjunger ”Vi får dö en annan dag”. Med hjälp av dessa ungdomar lyckas han lyfta låten till en ny nivå, där allas röster fyller varenda vrå av lokalen på ett sätt som får det att kännas i magen. På ett väldigt trevligt sätt.

Norrköpings Ungdomskör tar inte på något sätt över framträdandet, med sina selektiva delar i varje låt, men tar sin förtjänade plats på scen.

Han berättar med en humoristisk ton hur han lyckades få en stor hit med sin version av Carolas låt ”Evighet” från Melodifestivalen 2006. Låten gör han dock så väl som sin egen så att jag halvvägs genom låten glömmer bort hur Carolas version låter.

Trots att han på många sätt är briljant när han är ensam på scen med sin gitarr så känns det som att Tomas Andersson Wij är mer briljant som bjuder in en kör att ge några av hans låtar en ny slags fyllighet.