Äntligen står Biffy Clyro på scenen i Sverige igen, något dom inte gjort sedan i somras på Bråvalla. Jag hymlar inte med att de skotska rockarna är mitt absoluta favoritband.

Först ut på scenen är Lonely The Brave från Cambridge, Storbritannien som är här för första gången. De är riktigt bra; bra musik och relativt bra drag på scenen och något så ovanligt som en sångare som absolut inte verkar vilja ta plats. Hela tiden står han bakom en av gitarristerna och bredvid trummisen. Fantastisk röst dock och de övriga axlar frontpersonrollen. De har även fans i publiken och jag ser att folk på första raden sjunger med i låtarna.

Sedan är det äntligen dags, Biffy Clyro går in på scenen och publiken skanderar ”Mon The Biff”, de öppnar med käftsmällen Wolves of Winter från nya plattan Ellipsis som kom i juli. I Biffy-leden har oron varit stor under senaste veckan då sångaren Simon Neil varit förkyld, men det är inget vi märker av ikväll. Energin och rösten är på topp.

Vi får en bra blandning mellan nytt, gammalt, känt och någon djupdykning i skivbacken som ”Wave Upon Wave Upon Wave”. De spelar nästan halva nya plattan och jag det är med glädje jag konstaterar att publiken sjunger helhjärtat med även i det nya materialet. Bland annat Medicine får väldigt mycket allsång.

Mest ös får vi nog på Bubbles och That Golden Rule. Mest allsång blir förutom Medicine, Mountains, Many Of Horror och Machines, det är i alla fall då det hörs mest. De avslutar som de börjar, med en käftsmäll och sist ut blir Stinging Belle.

Ännu en fantastisk konsert med Biffy Clyro och jag tycker (så klart) att det är en liten annorlunda fanskara på Biffy konserterna. Bandet är inget man ”tycker är okej” man antingen älskar eller känner inte till dem. Fansen är extremt hängivna och det är inte ovanligt att man reser långt för att se flera konserter med dem. Mindre än tolv timmar efter konserten så infaller som på beställning paniken ”När ska jag få se dem igen?!” och man börjar kolla turnéscheman, räkna semesterdagar och skrapa i sparkonton. Och hålla tummarna för festivalsäsongen.

Må vi ses snart igen! Mon the biff.