Ikväll står Melissa Horn på Flygelns scen, med Moa Lignell som förband. Det är den näst sista konserten på turnén, och båda artisterna visar att de tar varje konsert på lika stort allvar. Även nummer 49 av 50.

Moa Lignell öppnar kvällens konsert med att kliva på till applåder. Hennes missade timing med speaker-rösten som presenterar henne blir en kort anekdot som framkallar skratt genom hela publiken. Hon känns öppen och genuin. Trots att vi endast får höra tre låtar av henne så känns det som om vi lär känna henne, tack vare sättet hon pratar om låtarna både före och efter. Det fingerfärdiga gitarrspelandet blir en vacker grund att bygga på, och det finns ingenting att klaga på när det gäller hennes röst. Den är ren och klar men raspig och djup på samma gång. Hon har en lätt tyngd som kompletterar texterna i hennes låtar på ett finstämt sätt.

Det är en stillsam Melissa Horn som kliver upp på scen, för att göra sin 49:e av 50 konserter på sin turné. Första låten ut blir ”Jag har gjort det igen” som även är första låten på senaste albumet ”Jag går nu”. Hon har en kraft och ett allvar i rösten, som på ett självklart sätt gör låttexterna rättvisa. Precis som Moa Lignell före henne så känns hon öppen och genuin när hon pratar mellan låtarna. Vi får en inblick i hennes tankar och känslor, vilket bidrar till den intima stämningen i lokalen.

Det råder en respektfull tystnaden medan Melissa sjunger, men den kompenseras med råge när lokalen exploderar i applåder mellan varje låt.

Innan hon spelar ”Lät du henne komma närmre” så pratar hon om att hon på senare år börjat erkänna att den kanske handlar om svartsjuka ändå, och som på beställning ändras scenljuset till en grön nyans. Det känns lika genomtänkt som humoristiskt, en känsla som präglar resten av spelningen.

I den sittande publiken ser jag flera människor hålla varandras händer, luta sig mot varandras axlar och sitta framåtlutande helt uppsluppna av musiken. Alla tycks ha delar av sina egna liv innästlade i hennes låtar. Det säger mycket om Melissa Horns sätt att beröra.

I mellansnacket så visar hon sig otroligt mänsklig och fantastiskt rolig och med ett välkomponerat språk. Jag blir glatt överraskad av hennes självinsikt när hon skämtar om att hon inte vet vad glada låtar är för något. Och som hon säger, man behöver kanske inte skriva glada låtar för att göra andra människor glada.