Japp, det här blev minsann en kanonkväll och med trummisarna i centrum. Pontus Snibb 3 förstärkta med Conny Bloom blev faktiskt ännu bättre än jag väntat mig, att det inte skulle vara bra fanns inte på kartan. Pontus Snibb själv är nästan onödigt begåvad och mångsidig och verkar kunna spela det mesta. Jag har inte sett PS3 förut, men Pontus Snibb har jag sett både som trummis bakom Stacie Collins för ett par år sedan och givetvis också i spetsen för Bonafide. PS 3 bjuder på gott och blandat, både från albumet Loud Feathers från 2012, Pontus Snibbs soloskivor, bl a Wreck of Blues, men även en del covers. Efter några låtar som trio förstärks bandet med Conny Bloom, gitarrist och sångare från Electric Boys och det blir inte sämre för det precis! Det svänger nåt enormt om bandet och det är musikaliskt lekfullt på ett sätt som det bara kan bli när det är riktigt duktiga och lyhörda musiker inblandade. Trummisen Niklas Matsson och basisten Mats Rydström är RIKTIGT bra.

Dessutom dyker Pontus Snibbs pappa Håkan Nyberg upp (jubel!) och rycker in som trummis i en låt. Om ni inte vet vem han är, tycker jag ni kan googla honom som ren allmänbildning! Vid något tillfälle kliver Pontus spelande av scenen, står och snackar med sin pappa som står bredvid. Som avslutning spelar de Whole Lotta Rosie och Pontus Snibb försvinner ut ett varv i publiken. En konsert med mycket glädje, musikalitet och go stämning!

Black Belt inleder kvällen. De försvann från musikscenen för åtta år sedan och har nu ”återuppstått”. För ett par veckor sedan hade jag inte hört talas om dem (förlåt!), men deras album Three Man Army som släpptes i somras har spelats mycket sedan dess. Det är tajt som tusan och jag vet inte riktigt vad jag ska kalla dessa tre ”barfotarockare” som placerat trummisen Andreas Avelin i mitten OCH längst fram vid scenkanten (PS3 fortsatte på samma linje). Martin Eriksson och Joen Carlstedt turas om att spela bas och gitarr under spelningen. Ibland hör jag lite Black Sabbath och ibland får jag lite Soundtrack of our Livesvibbar, det är ösigt och det är melodiöst. Struntar i att sätta dem i nåt fack, vi säger så här – jag tycker ni ska lyssna på Black Belt, för de är bra på riktigt! Om ni lyssnar och kör bil samtidigt vill jag dessutom rekommendera farthållare!