Föreningen Rockfront i Åstorp firar sitt 30-årsjubileum med att anordna en musikfest med fritt inträde i kulturhuset Björnens trädgård. Solen skiner och det är trångt i skuggan där dom populäraste platserna för picknickfiltar och solstolar finns. Publiken är blandad med pensionärer, barnfamiljer och musikälskare av alla de sorter.

Klockan 14 inleder den skönsjungande, blott 17-åriga Caroline Rasmusson som framför egna och andras låtar på sin gitarr. Carolin har en fantastisk röst och jag hoppas att vi kommer att få höra mer av henne i framtiden.

Efter henne kliver dom unga, snygga och sexiga (i alla fall om man får tro dom själva) Madaroarna på scenen och roar oss med vitsar och sång.

Nästa artist i programmet var Loop men hon hade fått tekniska problem och kunde tyvärr inte uppträda. Hon ligger i startgroparna med ett album och kör ett kickstarterprojekt så vi får säkert möjlighet att lyssna på henne i framtiden.

Dom färglada Dreadlock Boys är nästa band som efter några års paus är tillbaka med sina reggea-covers. Dom blandar in någon ska-låt och ger sig även på dub när dom spelar The Clash låten The Guns of Brixton. Sista låten är Nik Kershaw låten ”I Won´t Let the Sun Go Down On Me” där dom lyckas få till det sväng som originalet saknar.

Dreadlock Boys avlöses av poprockiga No Ones, rutinerade och med gott sväng.

Efter No Ones spelar Los Diables sin betydligt hårdare rock och dom lyckas väl trots för genren tuffa omständigheter med sommarväder och dagsljus. Gillar ni hårdrock så försök se dom live eller lyssna på deras platta, den finns på Spotify.

Nästa akt på tur för sina 45-minuter på scen är klippanbandet Legendary Lovers som återförenats under året och som nu drar fulla hus när dom spelar. Dom blandar in några väl valda covers bland sina originallåtar som Jason and the Scorchers ”White Lies”, Ramones ”Carbona Not Glue” och Flamin Groovies ”Teenage Head”

När mörkret fallit bjuder Love Dolls upp till dans, och det blir faktiskt lite trängsel framför scenen med dansande publik. När jag innan spelningen snackar med  bandets basist tipsar han om att eftersom dom bara har 45 minuter så har dom skippat alla ballader och det stämmer verkligen, högt tempo hela vägen in i kaklet.

När mörkret har fallit och nattkylan kommer krypande avslutar Stereosouls och tyvärr börjar folk lämna festivalområdet och dom som är kvar är svåra att övertyga om att det blir trevligare om alla står framme vid scenen. Stereosouls är inga jag lyssnat på tidigare men efterforskningar på nätet ger att dom har rötterna i bandet Knutli som turnerade flitigt under 2014. Enligt deras facebook spelar dom Rock´n Soul och helt klart finns det rock med soulinfluenser i deras musik. Lyssna gärna på singeln The Fire som finns tillgänglig på Spotify. Riktigt bra.

Sammanfattningsvis så lyckades Rockfront fantastiskt bra med sin 30-års fest, en lineup med något för alla, fantastiskt väder, stor publik och gratis inträde. Jag hoppas att vi får se en fortsättning även 2016.