AC/DC har egentligen inte tillfört något nytt till musiken på väldigt många år, men det de gör gör de som regel väldigt väldigt bra.

Det är ju dock så att de är ett band med två frontfigurer i form av Brian Johnson (Sång) och den fullkomligt osannolike Angus Young (Gitarr). Resten av bandet är ganska intetsägande, särskilt efter att Stevie Young (Gitarr) tagit över från sin farbror Malcolm Young då denne dessvärre blivit dement. Chris Slade (Trummor) har tagit över efter att Phil Rudd fått sparken efter att råkat i luven med rättvisan och Cliff Williams (Bas) håller sig mest i bakgrunden och lägger ner en tight och mullrande matta bakom frontgiganterna,  Som det alltid varit.

Ikväll är det verkligen Angus som bär kvällen, för Brian har solklart problem med sin röst. Snacket bakom scen är att han här ordentligt förkyld.

På denna Rock Or Bust turné så ligger tyngden i låtlistan på ”de gamla godingarna”, och det är ju i vanlig ordning dessa som publiken vill ha. Publiken är förövrigt ovanligt taggat, de flesta nävarna håller sig i luften, och trycket framme i gropen förefaller högt.

Vissa låtar fick mig dock att le lite extra, Back In Black går ju knappt att misslyckas med men även High Voltage och Sin City levereras i riktigt, riktigt tunga versioner. Let There Be Rock blir såklart gitarronani med Angus högt uppe på extrascenen. Fan vet om han inte till och med dresserat konfettin hemma i garaget, för det finns konfetti kvar i luften långt efter att solot är klart.

Jag menar, vad går karln på? Jetbränsle? Ginseng? Nåt fel är det på honom när han röjer runt och ibland liknar Gollum från Sagan Om ringen. Hur mycket svettas karln på en kväll? Vad ÄR det för fel på honom?

Avslutningen blir storstilad med Highway to Hell, men nu hörs det verkligen hur totalt slut Brians röst är. Slutnumret blir (så klart) For Those About To Rock (We Salute You). Publiken överröstar högtalarna och kanonerna dånar.

Jag vill så ytterst gärna sätta en femma på den här, för det var riktigt bra, kanske bland det bästa jag sett på en scen. Det finns inte en lugn stund, Rock ’n Roll tåget är här för att köra över oss. AC/DC visar att de fortfarande är en Live-akt av yppersta rang som är underhållar ut i fingerspetsarna. Men vi når inte riktigt dit.

Det är synd, men Brian kraxar bort lite för mycket denna kväll.