Jag tror att det variationen i utbudet. För mig var festivalen en nykter hårdrocksfestival med inslag av inderock och pop. Precis som jag ville ha den. För någon annan var det säkert en jäkligt grym house festival. För mig handlade det om musiken, för ytterligare någon annan att hänga på campingen och bli full med kompisarna. Med andra ord finns det 50 703 olika Bråvallafestivaler. Här är tankarna om min upplevelse.
Musiken
På torsdagen var det In Flames och Maskinen som drog mest folk och gjorde fanastiska framträdanden. Fredagens största dragplåster var naturligtvis Robbie Williams som brände av en bländande show. På lördagen stod bland annat Kent och Sabaton för publikdragandet.
För mig var den bästa konserten Marmozets, ett för mig tidigare okänt band som fullkomligt tog mig med storm. All Time Low var helt fantastiska, så även Rise Against och Danko Jones. Christer uppskattade mest Familjen, Skindread och Maskinen.
Vi passar på att ytterligare lyfta några av de kvinnor vi rapporterat om: Marmozets, Arch Enemy, Sabina Ddumba, Beatrice Eli, Little Jinder, Sheppard, Katzenjammer och Ninsun Poli som gjorde en fantastisk insats tillsammans med Familjen. Även Naomi Pilgrim, Miriam Bryant och Carolina Wallin Pérez gjorde fantastisk insats när de gästade Kent.
Vi har inte gjort någon riktig rapportering från några av headlinersarna vi gärna hade fått med, framförallt Robbie Williams och Muse, detta då vi, likt många andra medier, inte fick tillstånd att fota.
Väder och logistik
Vi hade på det stora hela enorm tur med vädret, efter en minst sagt ostadig försommar så fick vi uppehåll i princip hela festivalen, lite kyligt de två första kvällarna och lördagen var helt fantastik. De omstridda betalningsarmbanden fungerade utan problem (både enligt FKP Scorpio själva och enligt mina och alla jag pratat meds upplevelse). Man hade valt att ha både vanliga bajjamajor och vagnar med vattentoaletter, för att gå på en hyggligt ren vattentoalett tog man 5 kronor betalt, så värt det. Parkeringen var fullständigt förvirrad under torsdagen och man tog mest egna beslut, under fredagen hade alla fått information och på lördagen flöt den fantastiskt. Att ha ett tivoli precis vid ingången/utgången är briljant, det är lätt att tappa orienteringen i mörkret och man får ett riktmärke när det är dags att lämna festivalen “sikta på tivolit och håll strax höger”.
Det fanns ett system för att panta sopor som jag aldrig riktigt fattade, däremot så såg det ut som att det inte var någon som tog hand om den vanliga panten. Det var tillräckligt med pant för att försörja en större rumänsk by i ett år eller skicka ett fotbollslag på träningsresa i en vecka som såg ut att bara hamna i soporna.
Kontroverser
- En av artisterna, Angel Haze, ställde in med kort varsel med några svordomar om SAS.
- Ingen har väl missat Zara Larssons kontrovers med Expressen, Gunter, försvarad av Refused och så vidare, vi väljer att inte fokusera på den, det finns det gott om spaltmeter hos andra medier.
Tack
Stort tack till alla inblandade, främst FKP för att de arrangerade en så fantastisk festival och till och med lyckas hålla fyllan och fräschören i relativt gott skick på festivalområdet. Stor tack även till alla våra kollegor i branschen som alltid är så trevligt att träffa, främst Malin & Micke och ett speciell shout out till våra vänner på Musicstage. Utan vänner är man inget.
Datum: 25-27 juni 2015
Antal besökare: 50 703
Antal artister: 95
Antal scener: 5
Pris: Endagsbiljett 995:-, Tredagarspass med camping 2790:-
Ort: Norrköping
Alla artiklar och bilder:
- A Day To Remember
- All Time Low
- Arch Enemy
- Backyard Babies
- Beatrice Eli
- Every Time I Die
- Faith No More
- Familjen
- In Flames
- Joey Bada$$
- Katzenjammer
- Kent
- KSMB
- Lamb of God
- Little Jinder
- Marmozets
- Maskinen
- Millencolin
- Modest Mouse
- NOFX
- Ola Salo
- Papa Roach
- Parkway Drive
- Refused
- Rise Against
- Sabina Ddumba
- Sheppard
- Skindred
- The Gaslight Anthem
- Wu-Tang Clan