Första bandet ut för kvällen är kanadensiska bandet Counterparts och det var full fart från början. Det tog inte många toner innan moshen var igång och så fortsatte hela konserten, energi och glädje var de orden man kunde beskriva spelningen med.

Efter att grabbarna i Counterparts har spelat är det dax för Blessthefall, Tyvärr stämmer inte allt för dem en kväll som denna. Det syntes att de ville mer än vad de kunde leverera då de ständigt eldar på publiken med sina skutt på scen och återkommande duscharna av diverse drycker, dock så höll det felande ljudet tillbaka dem så de inte kunde ge den show det skulle kunnat bli.

När Every Time I Die kommer upp på scen känns det som hela Klubben lägger i en ny växel! Gitarrer flyger, skäggiga män hoppar på scen och i publiken flyter åskådare runt i så kallade crowd surfing. Urladdningen är total och publiken får cirka halvtimme att ladda upp batterierna på innan kvällens huvud attraktion kommer ut på scen.

Trots att det bara vara ca 400 personer(lokalen tar 800) som hade letat sig till klubben ikväll så kändes det som om att de som var här gav allt och lite till, vilket även syntes på hur Architects presterade, felfritt. Sångaren, Sam Carter, bad flera gånger om ursäkt för sin krassliga röst, men som Architects-fan måste jag säga att det var just Sam’s röst som var skillnaden ikväll. Bandet framförde alla sina stora hits med bravur och en magisk ljusshow som avslutades på bästa sätt med allsång till låten ”Gravedigger”.

Bilder och Text: Robin Lundell