Konserten börjar med en mörklagd scen medan en man läser upp texten till ”Slå mig hårt i ansiktet”. När ljuset går upp står Stenström ensam på scen med en gitarr och börjar lite lugnare för att till andra låten få upp sitt band som hjälper till att öka tempot. Med en otrolig scennärvaro och en stor publik som föder på stämningen blir det allsång nästan direkt. Något som till stor del leds av hans yngre fans i de främsta raderna.

Han har ett genuint och karismatiskt mellansnack som får hejarop och reaktioner även långt bak i lokalen. En lokal som känns full från början men som fylls på hela tiden.

Mot slutet tappar han lite på sången, men kompenserar med scenspråk och känsla. Det är även mot slutet som de låtarna som för med sig störst applåder och högst skrik kommer. Jag tycker att han visar upp svensk pop på ett sätt som får en att känna sig lite så som hans låt föreslår. Full av liv.