My heart is a metronome är ett band från Uppsala som började som ett soloprojekt men är numera en trio. Det är ett band som jag började höra talas om  i höstas och sen har jag hört bandnamnet mer och mer från helt olika håll. Ett band som klart väckt min nyfikenhet lång innan jag egentligen hunnit lyssna mig varm på deras musik, det är bara låten ”the whistler” jag hört några gånger. Därför är det en enorm spänning när jag för första gången går till scenen på Tegelvalvet. Där möts jag av en liten scen med tre killar som soundcheckar. I lokalen, som är ganska stor lyckas jag räkna till cirka 20 personer, då kommer min oro, hur kommer bandet prestera när publiken inte är här? När soundcheck är klart får jag ihop det till 10 personer som samlats framför scenen. De är inte många, men högljudda och klappar händer när bandet kliver på, men min oro förstärks ytterliggare. Men så fort bandet kommer igång, ja jag vet inte hur jag ska formulera det i ord på annat vis än, vilket sjukt jävla drag !  Vid flera tillfällen tittar jag mig omkring i lokalen, men nej det är inte fler personer på Tegelvalvet, bara ett enormt ös på bandet och publiken. My heart is a metronome kör på med fullt kraft och energi och de gör det galet bra.

Beskrivning av deras musik har jag tagit från deras facebooksida och det står så här: ”Alternative/folk/rock/soul – That’s a grand mixture, ain’t it?” Jag hade inte möjlighet att stanna hela konserten, men känner man att det här är en genre man gillar, så vill jag påstå att man verkligen missade en fantastisk spelning på Where’s the music? och håll utkik efter när ni kan se My heart is a metronome nästa gång, det kommer jag göra.