Upp på scen kliver det norska sexmanna-bandet som vid första ton visar sig från sin allra bästa sida. Klämkäck pop blandas med lite tyngre beat när de drar igång första låten. Framför scen står en oförskämt liten publik, men det tycks inte påverka bandet alltför mycket. De som ändå tagit sig hit dansar och svänger och applåderar med genuin glädje.

Efter några låtar höjs både tempo och energi på scen vilket genast får gensvar från publiken som står utspridda på det svart- och vitrutiga golvet.

Jag vill så gärna tänka att fler glada filurer när som helst ska fylla ut publiken, men det verkar som om de andra akterna som går på samtidigt i andra delar av staden lockar lite mer. Men jag är i alla fall här, vilket jag är väldigt glad för.