Efter att nästan alla sittplatser fyllts i lokalen så öppnar hon med en av sina många trollska låtar som hon fyller ut med minst lika svävande och drömmande rörelser. Hon tycks förkroppsliga musiken och framförallt texterna på ett väldigt naturligt sätt och ingenting i hennes scenspråk känns krystat eller för mycket.

Tjejen som körar är ett perfekt komplement till sångerskan Johannas Janssons röst och ger den mer tyngd och kraft på helt rätt partier. En konsert som hade kunnat bli ännu en tjej på ännu en liten scen med ännu en dröm om att bli nästa First Aid Kit blir mer som en vackert komponerad dröm.

Allt som fattas är en lika naturligt självsäker personlighet mellan låtarna, även om hon med en uppmaning lyckas få flera i publiken att ställa sig upp under sista låten.