Åtta minuter efter utsatt speltid är det bara 25 personer i publiken. Med tiden de dröjer att ta sig upp på scenen, fylls rummet med folk och strax innan midnatt är det nästan fullt i den lilla lokalen.

JJ, elektronisk indiepop-duo från Stockholm, kliver upp 00.01. De kliver sedan av exakt en timme senare och jag är osäker på vad jag tycker om detta.

Elin Kastlander står still nästan hela spelningen och fyller rummet med fin sång, medan andra halvan, Joakim Benon, svansar runt på scenen, spelar lite gitarr (tror jag, det hörs inte så bra), tar av sig lite kläder, ställer sig flertalet gånger bakom Elin och kysser henne i nacken (tror jag, det syns inte så bra pga dåligt ljus och rökmaskiner), skriker lite i autotunad mick och liknande grejer.

Musiken, vilken ju ändå är anledningen att jag är här, är fantastisk och publiken som tagit sig längst fram är med i varje textrad, men showmässigt lämnar det ganska mycket att önska.