Idag var det dags för Thomas Stenström att inta Gröna Lunds Lilla scen, mitt i värmeböljan.

Det hör inte till vanligheten att man går på en konsert med så motsträviga förväntningar som jag hade idag. Å ena sidan såg jag honom en snabbis med Eric Gadd på samma scen för ett år sedan där han lyfte hela tillställningen. Å andra sidan så har jag hört flera som jämfört honom med Håkan Hellström. (jag fattar tyvärr inte grejen med Håkan) Så jag var väldigt nyfiken på vad kvällen skulle erbjuda.

Han ger allt i värmen och är öppen och personlig. Tittar man på publiken är han något av en flick-idol, men han har substansen bakom; musiken, rösten och budskapen finns där. Tillsammans med en charmig ”skit samma nu kör vi” attityd som plockas fram vid ett antal tillfällen så blir det en skön kombination.

Han får allsång på många låtar men det är även nytt material som kommer på skivan som släpps till hösten. Han avslutar med  ”Slå mig hårt i ansiktet” sedan ”Fåglar” som gästas av Frida Sundemo och sist ut är ”Detsamma”.

Slutresultatet för kvällen är någonstans i mitten. Hade det varit bara några grader svalare hade nog publiken kunnat koka snarare än rinna bort. Jag är försiktigt optimistisk och känner att jag behöver (och vill verkligen) se mer av Thomas Stenström i framtiden.