Idag stod Takida på Bråvallas Blue Stage. Det var en helt surrealistisk upplevelse.

Redan efter två låtar börjar Robban jobba hårt för att få liv i publiken. Han lyckas till viss del men det är med god marginal den tystaste publiken jag har varit med om i hela mitt liv. Jag kan för mitt liv inte förstå varför, men upplevde lite liknande symptom på Gröna Lund i september.

Vi får höra låtar som ”Never Alone Always Alone”, ”Haven Stay” och ”Deadlock”. Mellan låtarna berättar Robban att de var på Green Day igår, att detta är den enda konserten förutom Ljungarock och att efter denna konsert ska de fiska i 1,5 månad. ”You Lern” får vi höra med bara Robban och piano och under ”Curly Sue” sjunger äntligen publiken med ordentligt, men publiken fortsätter vara svårflirtade och det stora jublet uteblir, trots allsången.

Under konsertens gång vandrar jag framåt i publiken för att komma in i den delen där man visar lite engagemang för bandet, jag kommer ganska nära scenen. Bandet gör helt klart bra ifrån sig och gör sitt bästa för att få igång publiken och de lyckas ordentligt med de fem-tio meterna närmast scenen. Alla andra tusentals och åter tusentals människor som stod där vet jag inte vad de höll på med, kanske började de bli trötta efter tre dagars fest och mer lera. De klappade inte ens händerna efter låtarna.

Till publikens försvar ska jag säga att det under sista halvtimmen faktiskt inte fanns något alternativ, det var inga andra spelningar på hela området.

Som sagt en surrealistisk upplevelse och ibland funderar jag på om det faktiskt är tusentals fans framför scenen, men de vågar inte visa det. Kom igen folk, stå för vad ni gillar och inte gillar! Gillar man det inte kan man gå därifrån, precis som Robban sa. Jag gillar Takida, dom har funnits med mig genom mycket och jag är sjukt glad att de var här idag.