Folkkära Eva Dahlgren har oturen att spela på en scen som är för stor för henne. Hon har en lugn och harmonisk framtoning och man vill så gärna att det ska gå fram och att hon ska värma upp oss trots regn och kyla, men det räcker tyvärr bara till de första raderna av poncho-klädd publik.

Hennes melankoliska inslag blir tyvärr bara sorgliga för mig och även om låtar som Vem tänder stjärnorna och Ängeln i rummet sporadiskt framkallar allsång så faller det platt för oss som inte står längst fram.

Kanske är det vädret eller publiken, men för mig stämmer inte allting och det gör konserten lite långtråkig.