Under hela vintern har man gått och lääääängtat efter sommaren. Sommaren med sina festivaler, solsken och regn om vartannat. De gröna träden, t-shirtvädret, uteserveringarna och festivalerna(igen). Det skär fortfarande i mitt hjärta när jag tänker på att det inte blir någon Peace & Love i år, det är nu två veckor sedan dom släppte den bomben. Jag har inga svar på vad som har gått fel och jag kan inte lösa problemet, jag vet inte vad festivaldöden beror på men en sak är säker: Jag sörjer, å vad jag sörjer. Vare sig det är ekonomiska problem, sidoverksamheter, dyra gage till banden, allt för få sålda biljetter eller en kombination/cirkel allt detta och mer, så är det tragiskt att det händer.

En av de saker jag gillar med Peace & Love är att de hade verkligen en tanke bakom sig, en önskan om att göra världen till en bättre plats att vara på, det var en festival med själ och historia. Det finns fler sådana, men med en annan historia och en annan tanke. Ett ställe med själ som jag känner extra för är Debaser Slussen. Jag vågar inte tänka på hur många gånger jag varit på konsert där de senaste tre åren, hur många gånger har man inte svurit över den dåliga belysningen som gör det en mardröm (utmaning delux) att fota i. Hur många gånger har jag inte blivit tagen med storm av ett okänt band under bron mellan Gamla Stan och Slussen? Bara senaste halvåret kan jag nämna Trubbel, The Happy Hippo Family, Tennis Bafra och min absoluta drömspelning: Biffy Clyro på Debaser Slussen, en spelning jag aldrig trodde skulle hända i min vildaste fantasi, men helt plötsligt var den där. Jag har spenderat så mycket tid på Debaser Slussen att jag betraktar stället som mitt andra vardagsrum, här känner jag mig hemma, här träffar jag vänner, här väntar jag på att band ska börja och här upplever jag magin som bara ett fantastiskt liveband kan leverera.

Oftast får vi reda på att det har gått åt helvete efteråt så man står hjälplös och ser på när någon konkursförvaltare försöker städa upp resterna och ofta inga pengar tillbaka för sin festivalbiljett. Sällan får vi veta i förväg att det håller på att gå åt helvete och kunna göra något. Ofta är det ekonomiska kastastrofer bakom, men på Debaser Slussen är det en politisk och vi har fortfarande chans att göra något. Debaser Slussen har legat för rivningskontrakt sedan starten, nu har man valt att kasta ut dem i förtid, utan att alla beslut och juridiska processer är avslutade. Visst behövs något göras åt Slussen, hela konstruktionen håller på att sakta vittra sönder, men stället är fortfarande högst livsdugligt och sprudlande. Hur kan man påbörja ett rivningsarbete när besluten inte är tagna om vad som ska byggas och där med rivas? Låt Debaser Slussen vara öppet så länge det bara går, det finns till och med lösningar som låter denna, en av Stockholms absolut mest kultiga scener, vara kvar.

Oftast står det utanför våra händer när något tragiskt händer i musikvärlden men här har vi fortfarande chansen att göra en insats. Läs mer här och på www.debaser.se poppar det upp en protestlista att skriva på. Jag har skrivit på, jag vill ha kvar min grotta till vardagsrum kvar så länge det bara går.