Det är fredagskväll och Gnucci bjuder in till sin fam a lam – fest på Debaser Medis. Bara tanken på fest som inkluderar musik med Gnucci är fantastisk och gör mig glad, att hon dessutom valt att ha med sig tre dansanta förband ger en känsla av att det kommer bli en suveränt bra festkväll.

Först ut är duon Anaye , med en otrolig energi, utstrålning och inte minst fantastiska musik så öppnar de upp kvällens konserter och lägger ribban högt för kvällens spelningar, fortfarande lite glest i publiken, men det fyller på fort. Om jag förstod det rätt så ska de släppa en mixtape nästa vecka och jag ser verkligen fram mot att både se och höra mer av dem.

Andra akten för kvällen är Beatrice Eli. Jag har lyssnat på hennes musik och jag gillar det massor. Musiken är periodvis väldigt dansant , högt tempo men varvas dessutom med lite lugnare låtar med mer tyngd i ljudet, det ger en väldig mersmak och publiken verkar känna till hennes musik. Det blir ofta jubel och applåder. Inte minst när hon kör sin fantastiska ”violent silence” så lyfter det hela ännu lite mer. Själv sitter jag fortfarande och drömmer mig tillbaka, så sjukt jäkla bra. Live lyfter den dessutom till en extra nivå som tar den enda in i själen, en låt som ger den där härliga gåshuden och varje gång jag lyssnar på den så kommer jag tas tillbaka till den här kvällen, underbart!

Vaz är tredje akten och de entrer scenen på ett annorlunda vis än tidigare akter. Det är mer mystik i ljudbilden och tyngden i trummandet för mig till naturfolks rytmer, detta med en projicierad bakgrund och UV-ljus, så jäkla bra och snyggt. Musiken är otroligt intressant, spännande och jag gillar hur de på ett fantastiskt sätt varvar de mer dansanta upptempolåtarna med de mer tunga tongångarna som skapar en härlig mystik. Fantastisk läckert att se och inte minst höra dem köra och hur samspelta de är på de traditionella trummorna som kommit upp på scenen.

Hela den här kvällen har jag fått intrycket av att det är ett initiativ av Gnucci och en fest för att fira alla de fantastiska spelningar hon fått göra runt om i världen och att 2012 varit ett riktigt bra år för henne. När jag tänker ”Gnucci”: då tänker jag fest, dans, enorm värme och gläjde till musiken. Ikväll är inget undantag. Gnucci har tidigare varit uppe på scenen både för att presenterar de tidigare akterna och även för att framföra låtar med dem. Nu är det dags för hennes egna konsert och jäklar så bra det blir. Redan när hon kliver in med sin fantastiska karisma, utstrålning, leendet, rytmen, pulsen och värmen som får luften att riktigt tätna inne på Medis. Det är helt omöjligt att stå still, hela publiken sjunger med, är med på noterna och följer Gnuccis olika uppmaningar. Låtar som ”Lava Cabeza”, ”360 Donna” och många fler framförs till publikens stora glädje. Att dessutom få uppleva hur publiken börjar sjunga ”goodah” helt a cappella är väldigt oväntat och så obskrivbart läckert, därefter får Gnucci sällskap av Vaz och trumbandet Samba furia, ”Ett trumband utan ledare baserat på respekt, kollektivt arbete och kärlek till musiken”, för att framföra låten. Hela det upplägget var så oväntat, annolunda, så mäktigt och coolt! Ja jäklar så bra det var! För att lyfta festkänslan ännu mer så fylls lokalen av rosa ballonger under låten och avslutningsvis så framförs ”Damena”.

Hela den här kvällen och festen är så jäkla bra, jag har svårt att hitta ord. Men det har varit så mycket bra musik och hela känslan som egentligen måste upplevas för att man riktigt ska kunna förstå hur bra det var. Kvällen tog slut alldeles för fort och nu längtar jag massor efter att höra dem alla igen, antingen tillsammans eller vid olika tillfällen, nu ser jag fram mot fler konserter, gärna under bar himmel och varma sommarkvällar. Så stort tack Gnucci och alla andra som på ett eller annat vis varit inblandade i den här festen, fantastiskt är inte tillräckligt starkt ord!