Ikväll kliver jag in på Debaser Slussen för att återigen få se norska punkbandet Honningbarna, det är snart ett år sen jag såg dem sist och redan då längtade jag efter att se dem igen. Nyligen släppte de skivan ”Verden er enkel”, och därefter har de varit på turné.

Men först får jag stifta bekantskap med bandet Los Explosivos, från Mexico City. De spelar en rå, rockig musik som får mig att tänka påt tidigt 70-tals rock, det uppskattas av publiken och en hel del jubel och spanska tillrop återkommer under hela konserten. Sångaren är även den som spelar trummor vilket gör att han blir mer osynlig än jag är van vid att vokalisten är. Till sin hjälp finns där tre andra musiker med gitarr och bas, de gör ett fantastiskt jobb och det blir ett härligt drag genom hela konserten. Även lite ovant, men väldigt härligt att höra hur mellansnacket går i både spanska och engelska men även med inslag av några få svenska ord. Ett väldigt bra band som jag kommer hålla koll på i framtiden. Musiken känns väldigt olik det som Honningbarna spelar, men Los Explosivos gör ett väldigt bra jobb med att värma upp publiken.

Efter Los Explosivos så göms scenen bakom ett tyg och det blir lite paus. Efter ett tag åker ridån åt sidan, men scenen är tom. Publiken samlas framför scenen och plötsligt, som från ingenstans så kommer bandet inklättrandes på den lilla scenen ifrån publikhavet. Redan från start kör de igång stenhårt med låten ”dØdtid” och sen blandas låtar från både förra skivan ”La alarmane gå” och den nya ”verden er enkel”. Det här är en sån spelning som jag tänkte:  går jag inte därifrån helt genomsvettig och helst full av blåmärken så kommer jag nog rent av vara lite missnöjd. Men både Honningbarna och publiken lever upp till mina förväntningar, inte minst till låtarna ”fri palestina” och ”fuck kunst (dans dans)” det blir sånt jäkla drag på publiken och som fotograf försöker jag anpassa mig så gott det går. Det är fantastisk roligt att se hur sångaren Edvard Valberg kan skrika ut så mycket aggressioner och få med sig publiken, samtidigt som han hela tiden tycks le och njuta av tiden på scenen, röjandes i publikhavet, alternativt surfande uppe på publiken. Att han dessutom plockar fram en cello där han ordagrant spelar sönder stråken, men ändå fortsätter spela helt hysteriskt. I publiken ser man ett konstant röj, stagedive och det surfas på publiken, både av bandmedlemmar och personer ur publiken. Ikväll var Debaser Slussen en alldeles utmärkt konsertsal men jag gissar att de inom kort kommer spela på större arenor i Sverige och runt om i världen.

Honningbarna är på så många sätt ett fantastiskt bra band, det är fullt ös hela tiden och gillar man punk och ett sjukt galet röj så är det ett band som jag tycker att man bara måste se och även om man inte är den som gillar ett galet röj så är de helt klart värda att se och uppleva live.

Efter att ha sett dem en andra gång så är jag bara mer taggad och hoppas på att få se dem snart igen. Till dess kommer jag spela deras musik flitigt, på hög volym och tänka tillbaka på den här fantastiska konserten på Debaser Slussen. Fick höra att jag log genom hela konserten och ja, jag ler fortfarande, fan så bra det var!