Biffy Clyro är mitt absoluta favoritband sedan de turnerade flitigt 2010 och jag hade förmånen att av en händelse se dem tre gånger på kort tid. För sådana är dom, det är sällan kärlek vid första öronkastet, men efter ett par lyssningar fastnar det och sedan rotar det sig djupare och djupare in i själen för varje gång man hör dem. Innan man vet ordet av har man ”Mon The Biff” tatuerat över hela sitt väsen, vare sig man vill eller inte.

Efter 20 år av enträget turnerande är skottarna enorma bland annat i Storbritannien där de utan vidare fyller arenor. Ändå har de fötterna på jorden och åkte på en klubbturné i Europa i november som sålde slut alla datum på några timmar. Läs mer om när de spelade på Debaser Slussen och intervjun vi gjorde i samband med detta. Nya dubbelplattan Opposites (ett inspirerat mästerverk) klättrade direkt till första plats på listorna i England. Nu är de äntligen tillbaka i Sverige och ikväll spelar de på Berns anrika salonger.

Först ut ikväll är förbandet The Xcerts som även de är skottar. De leverar en riktigt bra, rivig rock med bra energi. Gensvaret är lite lugnt men jag gillade det och kommer hålla utkik efter dem.

När Biffy Clyro drar igång så vaknar Berns. Salongen har blivit proppfull och de får ett enormt gensvar redan från start. Vi får höra många låtar från senaste släppet. Vi får höra den episka och redan klassiska Biblical men även underbara låtar som Sounds like balloons, Skylight, Victory over The Sun, Opposite, Spanish Radio, Pocket och självklart de två singlarna Stinging Belle och fantastiska Black Chandelier. Jag tycker det är fantastiskt att höra att publiken redan kan låtarna och har tagit dem till sig, skivan släpptes för ungefär en månad sedan.

Trots att de kör så mycket nytt så hinner de med en hel del äldre material med. Vi får höra bland annat That Golden Rule, Booooom, Blas & Ruin, Living Is A Problem Because Everything Dies, Who’s Got A Match, Machines, There’s No Such Thing As A Jaggy Snake, The Captain, Mountains, God & Satan med mera.

Det finns så många guldklimpar till ögonblick, några jag kan nämna är när publiken kör andra stämman då Simon står ensam på scenen och spelar Machines. Jag tyckte jag hörde honom säga ”Magical” efteråt. Det enorma gensvaret på Who’s Got A Match, Many of Horror, God & Satan, Bubbles kommer jag sent att glömma. Men störst ikväll var för mig i alla fall Biblical, jag fick rysningar genom hela kroppen.

Ännu en fantastisk kväll med Biffy Clyro är till ända. När de ymningt svettiga skottarna går in i vad jag snabbt inser är sista raden på sista låten (Mountains) så får jag lite panik, jag vill inte att de ska sluta. Men de säger också de små men ack så magiska orden: ”Vi ses i sommar”. Det kan du fet hajja.