När jag fick pressreleasen om denna releasespelning så tänkte jag väl lite ”Varför inte, jag har inget bättre för mig”, jag var dessutom övertygad om att jag aldrig någonsin hört talas om The Baboon Show. Jag hade dubbelt fel. Faktum är att deras förra platta Punk Rock Harbour gick rätt flitigt hos mig när den kom ut, men jag får väl krypa till korset och erkänna att jag aldrig riktigt reflekterat över vad den här kvartetten egentligen handlar om.. eller ens vilka de var.

Den här spelningen slet tag i något djupt inne i mig. Jag menar, för er som mot förmodan har någon koll på vilken sorts bilder jag brukar publicera så brukar en genomgående röd tråd vara att det skall vara mycket färg, och mycket samspel i ljuset. Problemet är att jag kände att jag inte kunde publicera sådana bilder från denna kväll. För The Baboon Show handlar om rå och avskalad energi, så jag valde att göra likadant i bilderna. Jag gjorde mig av med färgen, jag skalade av bildspråket och försökte helt enkelt gå back-to-basic.

Nåväl, nog med meta-snack kring bilderna, hur var spelningen då?

Jävligt bra helt enkelt. Cirka tio sekunder in i öppningsnumret Lose your head från nya plattan Republic of the Baboon Show Formely Known As Sweden så är publiken verkligen igång… faktum är att de är så igång att jag far som en vante rakt in i en av högtalarna. Ett stort tack till dig skäggprydde man med kamera som fångade mig innan jag gick i golvet. (Edit: Personen är nu identifierad som Henrik ’Hank’ Oscarsson, som dessutom visar sig vara en kurskamrat från min tid på Chalmers. Ibland är världen förunderligt liten.)

Men det slutar inte där, det inte ens börjar där, Cecilia Boström (sång) tar med sig resten av bandet rakt in i Queen of the Dagger och ökar sedan vidare in i It wasn’t me. Hon är ute i publiken, hon är uppe på trumsetet och hon är rakt i ditt ansikte.

Håkan Sörle (gitarr) sysslar med publikfrieri genom att flera gånger under spelningen tycka att det är dags att sluta spela och ”dricka öl och festa”, men jag tror förvisso att han verkligen ville ha en öl.

När bandet går in i You Got A Problem Without Knowing It fullkomligt exploderar stället, och det var ungefär här jag fick en armbåge över nosen med ett mindre blodvite som följd… men det var värt det, så värt det.

Sammanfattningsvis: Lyssna på dem, köp deras skiva, leta up dem på Spotify och YouTube eller se dem om ni kan.