Ikväll kliver jag in på Södra Teatern för att återigen få se en av mina absoluta musikfavoriter. Det är den snart 30 åriga Patrick Wolf som intar scenen. Vet inte hur många gånger jag spelat hans låtar, men en spontan tanke är att jag nog i snitt lyssnar på någon av hans låtar varje dag. Jag tänker på när jag såg honom senast på Popaganda 2012 och skivorna jag lyssnar på, så är det en väldigt tung elektronisk musik blandad med klassiska instrument som fiol, harpa, dragspel och mycket annat, genrer jag hört nämnas är folktronica och indie-pop, själv vill jag bara kalla det helt jäkla magiskt bra.

Det mest intressanta för kvällen är att det är akustisk spelning, vilket gör att jag inte riktigt vet vad jag kan förvänta mig. Det skulle kunna vara Patrick Wolf själv på scen, lika väl som att han skulle kunna ha en hel symfoniorkester med sig på scenen, spännande och jag vet inte alls vad det kommer bli.

Så kliver han äntligen in på scenen och med sig har han två (ibland är det tre) medmusiker. För att vara Patrick Wolf känns hela ljusriggen lite märklig. Det är ett hårt ljus riktat så gott som rakt uppifrån vilket skapar helt kolsvarta skuggor. Det känns lite konstigt, jag är van vid att Patrick tycker om att synas, ta plats och tar ut svängarna något helt otroligt. På det viset blir han i alla fall till utseendet mer anonym än förra gången jag såg honom.

Men när han tar sig ton, bara jag tänker tillbaka på kvällen så får jag gåshud. Helt otroligt hur den mannens röst kan fylla en lokal och leta sig rakt in i själen på ett obeskrivbart sätt. Det är mer avskalat, varken bättre eller sämre än när låtarna framförs med electroniska toner. Utan ett för mig annorlunda sätt att höra hans musik och på det viset lyckas han växa ännu mer som artist.

Han pratar gärna mellan låtarna, har konstant en härlig kontakt med sina musiker och publiken som han även uppmanar dem till att önska låtar. Det blir en väldigt blandning av äldre och nyare låtar. Redan som andra låt kom en av mina favoriter ”time of my life”. I ett av hans mellansnack så lyckas fånga mig ordentligt och det är när han berätter om låten ”the days” som skrev för en film som inte blev producerad. Naturligtvis bjuder Patrick på akustiska versioner av massa av fler av hans låtar bland annat får vi höra ”house”, ”magic position” och mycket mer,  som extranummer bjuds vi på den underbara  ”The city”.

Som jag redan nämnt är Patrick Wolf en av mina absoluta musikfavoriter och efter ikväll har jag fått ännu mer smak för honom.