Inget ont om Göteborgsbaserade The Fume som gör en riktigt bra öppning, men det är väldigt uppenbart att det inte är dem eller Gunnar som publiken är här för ikväll.

Många säger att The Hives är ett av landets bästa liveakter, jag förstår varför. Det är en väl avvägd blandning av rå energi, spelgädje och en hemul mängd  egocentrism från Howlin’ Pelle. De tre första numren Come On  Try och It Again fyras av i rasande tempo. Innan tredje numret Take back the toys  avslutats så har det hoppats från instrument, flirtats med publiken och Nicholaus Arson har hunnit kasta sig ut i publiken.

Sen fortsätter det lite på samma spår, man går helt enkelt ut hårt och ökar. Ingen i bandet missar en chans att elda på publiken, och nåde den som inte skriker, studsar och går bananas tillräckligt mycket.

När de så småningom dundrar igång Walk idiot walk så hittar publiken ännu en växel och läktaren jag flyttat upp till gungar så där som en läktare bara gör när alla försöker göra allt lite mer intensivt än personen bredvid.

Well played The Hives… Well Played.