Klockan blir 22:00 och då dyker bandet äntligen upp, sist kliver Anders Wendin själv in på scenen. Man ser ett ordentligt leendet och han verkar vara på strålande humör och jag blir glad bara av att se honom. Han står ett par sekunder och insuper jublet från publiken och jag ser hur leendet blir större medan han blickar ut mot det fullsatta dansgolvet och även när han blickar upp mot all publik som står på balkongerna längs lokalens långsidor. Redan här, innan jag äns hört en ton av hans musik hinner jag tänka tanken, ”det här kommer bli bra!”
Moneybrother släppte sin senaste skiva ”This is where life is” under 2012. Men han är en erfaren musiker som skapat musik i många år och det finns material för att konserten ska pågå nästan hur länge som helst, låtar både på engelska och svenska. Det får publiken verkligen uppleva, ikväll så ger han och hela bandet allt. Det är fullt ös från början och det blandas helt hysteriskt mellan hans tidigare och nyare material. Glädjen och energin lyser verkligen igenom hos alla musiker på scenen och Anders karaktäristiska, lätt hesa röst tillsammans med det samspelta bandet, ja jäklar så bra det är. Musiken är på topp och ibland tar de lite paus genom att bjuda på lite glad och underhållande mellansnack. Bandet blir inropade 2 gånger och varje låt triggar igång publiken, men när låtarna ”Born under a bad sign”, Dom vet ingenting om oss” och ”they´re bulding walls around us”, då lyckas publiken hitta någon slags övre växel.
Det här är en underbar kväll och fantasiskt bra spelning som jag inte ville skulle ta slut. Men efter att ha blivit inropade 2 gånger så tar även den här konserten slut. Jag vandrar leende bort från Berns och tänker, så sjukt jäkla bra det här var. Finns verkligen ingenting jag tycker var mindre bra eller blev fel ikväll, förutom möjligen att tiden gick alldeles för fort.