Patrick kliver in på scenen med en förgylld bladkrans i sitt vita hår (som senare visar sig vara en peruk). Han tar kommandot direkt och man både ser och hör att publiken framför scenen är helt med på hans musik. Han tar ordentligt plats och han gör det på bästa sättet och med sitt kroppsspråk så förmedlar han på kort tid en väldig massa känslor. Han har även en väldigt bra kontakt med publiken och ofta rör han sig på högtalarna och sträcker ut en hand till publiken som naturligtvis gör allt för att få röra vid hans hand.En bit in i konserten hoppar han ner från scenen och går runt, dansar, kramar om de som vill krama honom, han sätter sig även ner en stund i gräset med sina fans och fortsätter hela tiden sjunga. Under den här tiden råder någon slags härlig och kärleksfull kaos i publiken. Därefter tar han sig åter upp på scenen och till publikens jubel börjar man höra ”The Magic Position”. Stora delar av puliken upplever jag vara med på hans låtar hela tiden och varje gång mikrofonen sträcks ut så sjunger publiken med. Men förut redan nämnd låt så upplever jag ett extra jubel till ”Bermondsey street”  och inte minst till den fantastiska låten ”The city”.Patrick Wolf väldigt bra musik och ikväll upplever jag den som lite hårdare och med mer bas i de elektroniska ljuden än vad jag hört på skivorna. Men det är väldigt bra och passar suveränt bra den här fredagskvällen på Popaganda. För att leverera sin fantastiska musik så har han flera musiker, bland annat finns både blås- och stråkinstrument till hans hjälp uppe på scenen. Även olika elektroniska ljudkänslor finns och inte minst hans otroliga röst som är lika bra live som på skiva.

Det är en fantastisk härlig och dansant spelning. Men nu när jag äntligen fått se honom spela live så har jag egentligen inte blivit mätt. Snarare motsatsen, jag vill höra och se mer.  Patrick levererar inte bara fantastisk musik utan han är till och med ännu bättre när man kan se honom live där han får utrymmet och möjlighet att höja helhetsintrycket av sin musik.