Wolfmother är det australienska bandet som var tvunga att ställa in sin spelnig på Peace & Love för två år sedan. Men nu är de tillbaka med full kraft.

De spelar musik som direkt för takarna till 60-talet och Led Zeppelin och de är efterlängtade. De stora frisyrerna flyger fram och tillbaka och hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag varit på 60-talet när jag ser dem.

Publiken är med och hoppar och klappar hela tiden. Man har även gitarr och origel-solon i bästa 60-tals anda men har anpassat det lite för dagens stressade människor och de är inte riktigt lika långa som ”back in the day”.

Man tillägnar hitten ”Woman” till Sveriges vackra kvinnor. Någonstans här måste jag tyvärr avlägsna mig men jag fortsätter höra delar av konserten och känner ännu en gång att jag skulle gärna varit med i slutet av 60-talet, början av 70-talet i rocksvängen. Som tur är så har vi band som Wolfmother som tillåter kortare tidsresor utan större krångel.