Legenderna gör årets enda Sverigespelning på Peace & Love, man kommer i samband med detta släppa en ”ny” singel som är en av låtarna som inte kom med på Joyride, en av tidernas bästa skivor som innehåller bara hits.

Jag kommer till Peace & Loves största scen med skyhöga förväntningar. Jag såg dem i höstas på Globen där man spelade för utsålda läktare och med en enorm energi och publikkontakt utöver det vanliga. Tyvärr missar jag början den här gången eftersom jag var och såg det energisprudlande Simple Plan.

Jag är sen och jag hoppas att det är därför som det känns som det energifattigaste jag har sett på länge. Jag står dåligt till och jag hoppas att det är därför som det låter lite ostämt och falskt. Jag hoppas ljudtecknikern sprang på toa, för inte kan det väl ha varit så att Marie inte kunde ta de höga tonerna? Jag har nya öronpluggar, jag tror det är därför som stora delar av allsången uteblir. Jag vill så gärna, så väldigt gärna att det är tillfälligheter som formar min upplevelse. Tyvärr tror jag inte att så är fallet.

Allsången är lågmäld och försiktig, men den hörs i alla fall under de sista tre låtarna och när man avslutar med ”Listen to your heart” får man faktisk igång en ganska ansenlig kör. Men vad är det som är fel? Jag kan inte sätta fingret på det, är den unga publiken för ung och den gamla för gammal? Jag vet inte, men låtarna känns lite sega och dammiga, man har nog inte gjort något alls med dem på de senaste 25 åren. I vanliga fall skulle jag sagt på gott och ont, men här, idag, tror jag tyvärr att det är bara ont.

När jag gick i gymnasiet fick jag en ”kämpe trea” i mattebetyg. För att jag var försökte verkligen och ställde mycket frågor. Min nästkommande mattelärare häpnade och blev  arg på den förra, då jag inte var i närheten av att uppfylla de krav man hade ställt för det betyget. Jag skulle vilja sätta en ”kämpe trea” på Roxette för dom är legender, dom är mina barndomshjältar. Men jag kan verkligen inte. Så det är med stor, stor sorg i hjärtat jag måste vara ärlig och sätta en tvåa på den här spelningen. Kanske borde jag ge Roxette samma fördel som jag fick av min mattelärare. Kanske hade mitt liv sett annorlunda ut med ett annat mattebetyg. Kanske var första hälften av konserten fantastisk, jag missade magin med sekunder. I min fantasi kommer det vara så, jag bara missade den bästa delen.