Klockan 16:15 kliver The Gaslight Anthem på green stage. Det är en härlig fart och energi från början. Inte minst sångaren Brian Fallon är på strålande humör och får med sig publiken.

Vintage Trouble fyller den lilla dansbanan som är gula scenen och får stället att gunga, hopp, dansa, skrika och klappa. Rivig Rock-soul när den är som bäst! (Läs mer om Vintage Trouble i inlägget om Lenny Kravitz)

Eagles of Death Metal rockade loss på den blåa scenen. Trots namnet så spelar man inte Death Metal utan en härlig hårdrock och de har många fans på plats. Sångaren är otroligt charmig och håller publiken i sin hand.

Slash featuring Myles Kennedy & The Conspirators. En gitarrlegend, en fantastisk röst och ett jäkligt röjigt kompband. Det kan ju inte bli fel! Man spelar mest sitt eget material men man kör även två Guns N Roses låtar, ”Sweet Child of Mine” och man avslutar med ”Paradise City”. Trots att bandet har mycket eget material så är inget så inarbetat som dessa låtar och det är inte utan att man saknar Axls röst lite, men detta är något annat än Guns N Roses och detta är riktigt, riktigt bra!

Miles Kanes gör sin spelning på white stage. Trots att han spelar mitt under Slashs pågående konsert så är lokalen fullsatt och publiken bjuds på en galet energisk och bra spelning.

Nause bjuder på en dansant konsert inne på white stage.

Frank Turner & the Sleeping Souls gör sin spelning på white stage. De gör en sjukt bra spelning, har en härlig kontakt med publiken, som är väldigt insatt i texterna och sjunger med, det är en riktigt bra och härlig stämning. Men jag önskar att fler hade hittat dit ikväll.

The Kooks intog den blåa scenen kl 23:00 kväll. De kör hårt med låtar som ”She moves in här own way” och publiken gillar det. Mot slutet börjar det dock tunna ut framför den blåa scenen men allsången till The Kooks fortsätter framför den gröna scenen istället där man väntar på Justice.

Justice electroniska och dansanta spelning lockade fram nära på varenda festivalbesökare. Otroligt bra musik med en läcker ljusshow och för första gången i år är det riktigt fullsatt framför green stage.

Text & bild: Christer Tille och Lotta Lindberg