Det är den ytterst musikaliska Emil Svanängen som står bakom namnet Loney Dear. Han var länge känd som en av branschens största DIY-artister, då hans fyra första studioalbum släpptes helt på egen hand. Efter att han släppte sitt första studioalbum 2003 så har det gått framåt för Emil Svanängen, men det var dock när det Amerikanska skivbolaget Sub Pop återutgav hans album Loney, noir 2007 som det blev ett kommersiellt genombrott. Det senaste albumet Hall Music, som släpptes förra året, blev genast kritikerrosat från flera håll, och innehåller låtar som My Heart och I dreamed about you. Lilla Teatern i Norrköping fylls snabbt och i de röda sammetsfåtöljerna sitter den stereotypiska målgruppen. Unga, kulturella indie-människor. De är en mottaglig publik för Svanängens nakna framträdanden, för ensam på scen sitter han med en akustisk gitarr, ett litet trumset, en keyboard och ett scengolv fullt av pedaler. Hans teknik med liveinspelningar med hjälp av pedalerna gör musiken fyllig och djup trots det enkla som man ser. Hans nakna, rena röst som stundvis fyller lokalen blir endast ett komplement till den show han ger i och med byggnationen av låtarna live.Tanken att en halvfull lokal med sittplatser skulle vara svår att spela för, den rubbar han lite, men inte helt. Lokalen känns tom och det gör inte riktigt framträdandet rättvisa. Dock känns det som att samma publik skulle verka fånig stående framför just Loney Dear och allt vad det innebär. Men det är något med stämningen som ändå känns rätt. Det är som att tycka om något även fast man kanske inte borde. Det saknas något, fast ändå inte. Här finns inget uttrymme för allsång, händer i luften eller gung i golvet från en brinnande publik. Man vill säga att det är tamt och tråkigt, fast det tar emot, för det är varken tamt eller tråkigt. Det råder en stillsam dramatik i hans framträdande. Med få ord så ger han ett stämningsfullt intryck och det går hem. Efter varje låt hörs en rungande applåd, som ger intrycket av en publik minst dubbel så stor. Dem som är här, det stereotypiska indiegänget, är hängivna fans och lyssnar med öppna hjärtan på varenda ton som flödar genom rummet. Det är balansen mellan publikens tysta uppmuntran och den scennärvaron som Emil Svanängen har som gör att det funkar. Det bara funkar och det funkar rätt bra. | Betyg: ***** Huvudband: Loney Dear Datum: 23 maj 2012 Plats: Lilla Teatern Ort: Norrköping Publik: ca 50 |