Den första Lollapalooza Stockholm är över och det är dags att smälta vad som hänt i helgen. Det har varit en stekhet, energifylld helg med många överraskningar.

Historia
Det är första gången Lollapalooza arrangeras i Stockholm, på Gärdet. Platsen är väldigt lämpad för festivaler med sina stora fält och lätt kuperade terräng. De första festivalerna att arrangeras på Gärdet redan på 70-talet då grundstenarna till proggen lades här. (kalla: wikipedia)

Jag försöker att hitta barnsjukdomar men hittar inga, Lollapalooza startade 1991 i Chicago av Perry Ferrel (Janes Addiction, Porno for Pyros, Satellite Party och Perry Farrell’s Kind Heaven Orchestra-som spelade på festivalen) festivalen har dessutom turnerat världen över i många år. Man kan lugnt säga att konceptet har satt sig och evenemanget drog 56 000 besökare.

Musiken
Festivalen hade bokat musik i alla möjliga genres vilket även det gav en härligt salig blandning av människor på plats. Här fanns hårdrockare, hiphopare, poppare, influencers och enhörningar. Publiken består av unga, gamla och tidlösa.

Mest efterlängtade artisterna var helt klart Billie Eilish och Foo Fighters. Festivalen verkar nästan ha varit Billie Eilish festivalen, många nämner henne och alla är begeistrade av denna 17-åring, inte så konstigt heller. Jag tror att hennes bokning gjorde att hela festivalen blev mer dynamisk, många av hennes fans är yngre och var där med sina föräldrar.

Foo Fighters genomförde också ett fantastiskt set, även om det med sina två timmar var kortare än vanligt. Bland höjdpunkterna (förutom att spela så många hits) kan nämnas att de sjöng “My Hero” ända tills att läkaren (doctor Johan, som höll ihop Dave Grohls fot efter han trillade av scenen på Ullevi Läs mer om det här) kom upp på scenen. Och när de gästades av festivalens grundare Perry Farrel och de spelade Janes Addictions “Been Caught Steeling”.

Andra fantastiska höjdpunkter som tog oss lite mer med överraskning var Yungblud som genomförde en helt fantastisk spelning, (Yungblud kommer tillbaka till Stockholm och spelar den 9 november på Fyshuset) och även Frank Carter and the Rattlesnakes, the 1975 och Tove Styrke tog oss med storm. The Hives uppnådde med marginal sina 112% publiknöjdhet men det var fullständigt förväntat och efterlängtat.

Söndagen fick vi på köpet, en extra dag som las till i februari (biljetterna släpptes i december). I min värld fanns det inte en solklar headliner på söndagen och det kändes som den lugnaste av dagarna.

Intryck
Jag har uppfattat festivalen som mycket lugn. (Läs DNs sammanfattning här) Den begränsade fyllan som fanns höll sig inne på öl-områdena vilket gav en lugn festival. Man kunde helt enkelt välja vilken typ av festival man ville gå på. Jag tror det faktum att det inte fanns någon camping dit man kan gå och supa sig full var ett vinnande koncept för att få hela festivalen att fokusera på musiken.

Det var också bra att alla scener och alla artister hade stora skärmar som visade vad som hände på scenen. Det var bra producerat innehåll och gjorde det möjligt att njuta av en konsert även på avstånd.

Att det ligger mitt ute på Gärdet gör att det heller inte finns någon bra kommunikation precis bredvid det stora området utan vi har fått gott om festivalmotion, Det sattes in extra tåg så vi upplevde inga problem att ta oss hem även om informationen kring bussarna (nr 69) kunnat varit bättre med många inställda avgångar.

Något festivalen fått kritik för är prisläget, där ett festivalpass slutade på 2695:- men köper man tidigare kostade det 1895:-. För den med stora fickor fanns även VIP (4950:-) och Platinum (19 995:-) och för barn upp till 12 år kostade det som mest 500:-. Även maten och drycken på området var dyr men man kunde även få mycket gratis från sponsorer och samarbetspartners.

Miljö
Bästa sättet att ta sig till festivalen är trots allt kollektivt, per elsparkcykel eller att gå. Det blir lite skräpigt på området framåt kvällen, men jag har sett betydligt värre och stadens måsar får gå på kolhydrats-detox i någon vecka efter detta. Nästan överallt finns vegetariska eller veganska alternativ och vattenstationerna där man fyller på sin vattenflaska är välbesökta. I början var det långa köer, men det kompletterades med fler stationer.

Sammanfattning
På det stora hela var det en helt fantastisk festival med många besökare, en bra line-up och lätt en utav de största festivalhändelserna i Sverige i år. Sjukt bra genomfört och åtminstone jag blev genuint lycklig när jag såg att dom kör även nästa år.