Västerbron som är ett av mina favoritband står ikväll på scenen på Debaser Strand tillsammans med Nightmen och Stilla Halvet.

Först ut för kvällen är Stockholmsbandet Stilla Havet som beskriver sig själva som ”En knivskarp hybrid av pop och post-punk”. Elias Eriksson sjunger på svenska och har en härlig energi, scennärvaro och bra fart i musiken. I dagsläget finns två låtar på Spotify och augusti kommer en skiva. De var riktigt bra och jag vill gärna se och höra mer i framtiden.

Näste band till rakning är Malmöbandet Nightmen. De turas om att sjunga vilket ger bandet en extra dimension men heller ingen självklar frontfigur. De har precis släppt skivan ”Fifteen minutes of pain”. Lite mer typ skitig enkel rock.

Så blir det dags för Västerbron. Strand har fyllt på endel men det finns fortfarande bra om dansplats för publiken. Jag har försökt att inte ha några förväntningar på kvällen då jag sett Västerbron ett antal gånger tidigare och de har alltid varit magiska. Jag skulle inte säga att det är stelt till en början men på slutet är hela stället en smältdegel av röj, publiken dans-moshar och alla sjunger med.

Västerbron har en självklar frontfigur i sångaren Peter men musiken och låtarna tar ändå stor plats och det är riktigt, riktigt tajt. De spelar nya plattan ”Till vilket pris som helst” från början till slut trots att ”de själva hatar band som gör det”. Det är uppenbart att de har byggt upp en fanbas och många kan låtarna. Mycket allsång får vi på bland andra ”Flytta isär”, ”Död för mig”, ”Vilse i varuhuset” och den fantastiska anslutningen med ”Ännu en dag förgäves”.

Jag går där ifrån genomsvettig, mör och fylld med en känsla av energi, gemenskap och den absoluta motsatsen till tomhet, en känsla man vill krypa in i och stanna i för evigt. Västerbron har gjort det igen.