Först ut är Japansk/Londonska bandet Bo Ningen. Angränsande i genre till Savages så är det experimentellt, skitigt och rå energi. Jag hade turen att hamna precis vid högtalaren, musiken känns i hela korppen och jag ryser. Det. Är. Så. Jävla. Bra.
Det är rått, skitigt och fantastiskt. Publiken är med och dansar och hoppar. Det kommuniceras inte så mycket med publiken mellan låtarna och jag är faktiskt osäker på vilket språk de sjunger. De långa instrumentala partierna som jag vanligtvis hatar är helt fantastiska när Bo Ningen spelar. Jag blir lite orolig för att supportbandet ska vara bättre än huvudakten.
När Savages går på är lokalen full, om det inte är slutsålt så är det bra nära och lokalen börjar bli riktigt varm. Bandet går på och det är hårt och skitigt. Dom är tajta och Jehn på sång håller i publikkontakten.
Det är lite svårt att avgöra men åtminstone på låten ”T.I.W.Y.G.” får vi allsång och publiken är med hela konserten.
Det är två riktigt bra band som har levererat ikväll. Bo Ningen var för mig helt nya och jag är verkligen ett nytt fan. Ändå tråkiga var att man inte kunde ta ut kontanter inne på lokalen, om man var klantig som jag och inte hade med sig tillräckligt för att köpa merchandise.
Band: Savages
Support: Bo Ningen
Datum: 6 mars 2016
Plats: Kägelbanan, Södra Teatern
Ort: Stockholm
Bilder på Bo Ningen: