Det sägs att det legendariska amerikanska bandet Pixies banade väg för bland andra Nirvana och grungevågen som följde i början av 90 talet. Visst kan man höra likheter, kanske för att jag lyssnar efter det. Musiken är kontrastrik och spretig med influenser från många olika håll.

De pratar inte onödigt mycket mellan låtarna och den omtalade och speciella scennärvaron består av att de faktiskt bara står där och spelar. Men på något sätt fungerar det riktigt bra. Det är inte personerna på scenen som är huvudpersonen, utan musiken. Man friar inte till publiken men ställer heller inga krav.

Solen skiner hela kvällen och det är riktig högsommarvärme. Det är mycket folk på plats och många är riktiga fanatiker. Längst fram har vi de yngsta fanatikerna, de kan alla låtar och deras föräldrar var förmodligen riktigt unga när det här bandet släppte sin första platta.

Publiken är relativt lugn men under låten ”Debaser” (låten som var upphov till namnet på klubbarna) får vi faktiskt en riktigt crowdsurf. Avslutar gör de så klart med ”Where is my mind” och vi lämnar Grönan med lite skönare sinne än när vi kom dit.