Ikväll välkomnade vi The Lumineers till deras första riktiga Sverigespelning.

Men först ut ikväll är Thao & The Get Down Stay Down, från USA:s västkust. Vi får en ganska lugn och experimentell rock med country influenser. Mina favoritögonblick var när det helt plötsligt står tre personer (av fyra) och spelar trummor på samma trumset. Mitt andra favoritögonblick var när The Lumineers kommer in och gör dem sällskap på sista låten som är 60-tals klassikern ”Be My Babe” i original av The Ronettes, här kommer även allsången igång lite.

Sedan är det dags för nästa amerikanska folkrockband och kvällens huvudakt The Lumineers. De turnerar flitigt och har stått på många festivalscener världen över under året. Låten de flesta känner igen är ”Ho Hey” som spelats flitigt och varit med i flera tv-serier.

Det märks att de är vana att stå på scen och de får lätt med sig publiken i den taktfast musiken. De lär dessutom gärna ut texterna om man inte råkar kunna dem så man ska få sjunga med.

Redan som fjärde låt får vi höra ”Ho Hey” och man avbryter låten för att be publiken ta ner kamerorna, man vill att alla ska vara ”där” på riktigt. De är på det stora hela ett väldigt analogt band som verkligen värdesätter kontakten med publiken. De väljer tillexempel att köra två låtar från en pytteliten scen som är utställd mitt i publikhavet och alla instrumenten är i grunden analoga.

Vi får höra en många låtar från deras skiva ”The Lumineers”, några nya låtar och en tolkning av Bob Dylans ”Subterranean Homesick Blues”.

De är fantastiskt uttrycksfulla musiker och det märks att de trivs och har det roligt på scenen. Det händer alltid något och det är fantastiskt underhållande att titta på. Jag ser fram emot och hoppas att få se dem många gånger till!