Det är en verkligt högsommardag och grönan är fullt. Framför scenen fylls det på riktigt tidigt och jag uppskattar ett det är tio tusentals framför scenen tillslut. När han kommer ut på scenen springer han fram till scenkanten och tittar ut i publiken, för att sedan leta rätt på en gitarr och börja spela.

Det är inte ofta en kille med gitarr kan trollbinda en så stor publik under så lång tid, jag har bara sett det ett någon enstaka gång tidigare men han lyckas verkligen. Publiken är lugn och sjunger med lågmält i låtarna och ger korta applåder efter låtarna, men det behövs inte mer, jag tror han vet ändå.

Vi får veta att han var här och såg Bob Hund 2002 och det var där han blev inspirerad till att göra det han gör idag. Han tackar dem för att han står här idag. Har får sällskap på scenen av sin fru Amanda Bergman (Idiot Wind) med en fantastisk röst som hjälper till på två låtar och gör dem till underbara intima duetter.

Han verkar bli uppslukad av sin omgivning, av musiken, av berg- och dalbanorna, getingen som bråkar med honom och inte minst uppslukad av publiken. Publiken blir också uppslukad av honom. På busshållsplatsen på väg hem sätter en småslirig medpassagerare de något vulgära orden på kvällen som jag inte riktigt hittar själv men på något sätt håller med om ”Han kn***ade hela publiken med blicken”. Jag hade kanske använt ordet ”kärlek” istället men oavsett så var det ömsesidigt.