Det amerikanska bandet 3 Doors Down starade 1996 och hör till ett av de större amerikanska rockbanden och turnerar flitigt.

De drar igång direkt med ”Time Of My Life”, titelspåret från senaste studioplattan. Sedan får vi höra bland annat ”Loser”,  ”It’s Not My Time”, nya ”Goodbyes” och ”There’s A Life”. Låten ”Landing in London” får spontanta applåder och under ”Here Without You” kommer publiken igång ordentligt.

En riktigt glad överraskning var när vi efter presentationen ”Here is a lovesong for you” får höra Megadeths, ”Symphony of Destruction” som går in i ”Better life”. Som extranummer fick vi efter lite trugande höra ”Kryptonite” som gav ett enormt jubel och mest allsång på hela koserten, efter det så avsluta de de med ”When I’m Gone”.

Det var en helt fantastisk spelning, mycket folk, mycket energi och även endel romantiska sånger, en underbar röst och ännu en underbar sommarkväll.

Men det var något som inte stämde riktigt. Vi fick ofta ett gällt (absolut oavsiktligt) bi-ljud som liknade rundgång. Lägg till det att när jag har sett 3 Doors Down tidigare har sångaren Brad Arnold varit väldigt närvarande i publiken, ofta nere i diket och sjungit och stojjat. Idag var han mycket mer försiktig och gick ner en liten stund efter konserten och hälsade på folk. Så jag saknade det där lilla extra, jag saknade det för jag vet att dom kan. Kanske har det något att göra med den tragiska händelsen tidigare i våras. Under turnén ersätts en av ursprungsmedlemmarna, Todd Harrell av Justin Charles Biltonen på bas. Todd kan nämligen inte närvara då han har hamnat i rejält klammeri med rättvisan efter att ha kört bil påverkad och orsakat en annan bilists död. En händelse som ledde till att de ställde in resterande datum på USA turnén, en sådan sak måste ju påverka hela bandet och det inträffade för mindre än två månader sedan.

Kvällen bjöd alltså på riktiga höjdpunkter och endel mindre trevliga samtalsämnen. På den underbara sidan vill jag även lägga till när Brad tar en liten stund efter ”Landing i London”, står på scenkanten, sluter ögonen och pussar sin vigselring. Sammanfattar man hela kvällen blir det en fyra, just för att jag saknar det där lilla extra, oavsett varför det saknas. Men det är ändå som att reducera upplevelsen av glädje, sorg, saknad, ilska och lycka till ett numeriskt värde. Kanske borde betyget vara 42.