Idag står Josh Groban, mästare av romantiska lugna låtar och världskänd tenor, på Globen inför en publik på 2500 personer vilket motsvarar ungefär 1/6 av den totala kapaciteten. När man kommer in i lokalen slås man av hur liten den är, man har lyckats att trycka ihop folket och även om lokalen är enorm så känns det som en intimare konsert än det förmodligen hade gjort om det varit fullsatt.

Vi får höra ”Brave”, en av hitsen från senaste skivan såväl som en instrumental version av Aerosmiths ”Dream On” från 1973, Stevie Wonders ”I Believe When I Fall In Love It Will Be Forever”, ”The Moon is a Harsh Mistress”, ”Vincent” från hans första skiva och mängder av andra fantastiska låtar. Han har med sig en mängd duktiga musiker på scenen, bland annat en stråksektion som är svensk och mot slutet så kommer även Södra Latins Kammarkör och hjälper till.

Låtarna är helt fantastiska och musiken naturligtvis oklanderlig. Hans röst är ju i absolut världsklass, precis som man hade förväntat sig, men det som förvånar mig mest är mellanpratet. Han är en fantastiskt rolig och en underhållare med ett stort mått spontan humor. Han är personlig och har dialoger med publiken. Vi får lära oss saker som att om hans liv vore en film skulle den heta ”Secret Sicko” på grund av hans sjuka humor som vi får små smakprov på.

Han avslutar med den verkligt moderna klassikern ”You Raise Me Up” och hela publiken ställer sig i en gest som mer liknar respekt och vördnad än något annat. En helt fantastisk lördagkväll som uppfyllde alla mina förväntningar på magi men även överraskade mig. Jag vill helt klart se mer Josh Groban, en konsert som i slutändan var så mycket mer än bara fantastisk musik.