Ett av världens största rockband är i stan, legenderna i Bon Jovi har kommit till Stockholm med sin Because We Can turné. Personligen har jag sett fram emot detta sedan åttiotalet men aldrig haft möjlighet att se dem live tidigare. Stockholm Stadion är fullsatt ikväll och stämningen är glad och uppsluppen.

Vi får höra en blandning av nytt och gammalt där det är uppenbart att det äldre materialet går hem mer hos publiken. Vi får förutom de nya låtarna som ”Because we Can”, höra gamla goda låtar som ”You Give Love A Bad Name”, ”Blood in Blood out” och ”Keep The Faith” men min favorit under kvällen är ändå ”Living on a Prayer” som är en av det anslutande låtarna. Publiken sjunger med och det är en fantastisk upplevelse när 30 000 personer sjunger för allt vad dom är värda. Så klart får vi inte höra alla låtar men en av de absolut största hitsen fick vi inte höra; ”Bed Of Roses” eller ”Runaway”.

Till min förvåning drar de sig heller inte för att göra covers! Mitt i Bad Medecine får vi höra Start Me Up av Rolling Stones och under ”I’ll Sleep When I’m Dead” får vi höra ”Rockin’ all over the world”.

Jag saknar Richie Sambora ikväll (gitarrist sedan 30 år). Enligt uppgift är han på rehab. Han ersätts under kvällen av Phil X som kör exakt samma solon och har samma typ av röst. Men ändå saknar jag honom i denna tidigare oskiljaktiga duo.

Det blev en fantastisk kväll och Jon Bon Jovi styr sitt band med en rutin och enkelhet som man bara får efter 30 år på fullsatta arenor. Publiken får han igång ordentligt emellanåt och jag tror de flesta går därifrån nöjda med de nästan 2,5 timmarna.