Ibland händer det; ett bra band spelar, sen släpper dom förbandet och man inser att man gillar förbandet ännu mer. I kväll är en sån kväll. Jag struntar lite i vilken ordning banden spelar, för mig är huvudakten Halestorm i kväll, även om de spelar först.

Jag såg halva amerikanska Halestorm göra ett kortare akustiskt set på Bandit Rock Awards för någon månad sedan och är fullständigt fast. Lzzy Hale har en utstrålning, röst och energi som är få förunnat. Nu är bandet på plats i Stockholm igen med full uppsättning.

Först ut på scenen är trummisen Arejay Hale och vi anar inte riktigt vad som komma skall. När första låten, Love Bites (So Do I) drar igång börjar ståpälsen på armarna. Lokalen är redan full publiken är med och känslan är ett faktum.

Syskonen Hale äger verkligen scenen. Lzzy med sin fantastiska stämma med känsla och innerlighet och Arejay bjuder på en show utan like. Jag har sett få trummisar som levererar sån show. Han är fantastiskt underhållande att både titta och lyssna på, det händer något hela tiden. Han kör ett bejublat trumsolo där han får igång hela publiken att ropa och han spelar även en stund med trumstockar som är stora som basebollträn.

Vi får även höra Freak Like Me, It’s Not You och de avslutar riktigt hårt med I Miss The Misery och publiken hoppar och skriker med, efter det går Arejay och tar emot publikens jubel innan de går av scenen. Vi får även höra att de kommer tillbaka i höst! Något jag är mycket glad att höra.

När Bullet For My Valentine går på brakar publiken loss riktigt. Det är hårt och publiken är helt med på noterna. Publiken röjer från första stund och med en enda liten fingerrörelse drar sångaren igång en circlepit.

Båda banden levererar ordentligt bra röj och Halestorm gör verkligen att den här kvällen får riktig jackpot. Fem av möjliga och jag vill verkligen se dem igen. Gärna nu.