Bandet har en väldigt självklar frontman i Chad Kroeger men både Ryan Peake (gitarr, piano, sång mm) och trummisen Daniel Adair tar bra plats. Vi får tillexempel ett fantastiskt trumsolo under låten ”When we stand Together”. Chad Kroeger tar sig desstuom tiden att prata med publiken och utser bland annat en av killarna på första raden till ”drinking coach”. Han hejjar nämligen på Chad även när han dricker.

Under konserten så raddas hitlåtarna från en lång karriär upp, vi får höra nytt och gammalt. Under ”Rockstar” är det mycket allsång, men roligast är att många i publiken får möjlighet att vara just Rockstar i några sekunder då man hittar alla som sjunger med och visar på skärmarna. Allsång var det även på många andra låtar bland andra ”Someday” och ”Gotta be somebody” och under långa perioder så hände det där underbara; även sittplatserna förvandlas till ståplats. Framförallt under den lite hårdare låten ”Burn it to the ground” så får man nästan hela Globen att hoppa.

En fantastiskt rolig sak man hade med sig var en t-shirt-kanon som användes för att skjuta ut kapslar med t-shirts till publiken med. I samma veva passade man på att ”bjuda publiken på öl”, men det fick inte riktigt samma effekt när man kastar stora, öppna muggar med öl 20 meter ut i publikhavet. Publiken blev med andra ord mer marinerad än full. Bra det kanske.

Nickelback är lite svåra att kategorisera, de brukar hamna i hårdrocksfacket men det är väldigt mycket ballader vi får höra under kvällen, inget fel i det. Men skulle jag jämföra dem med något så är det en trevlig ljum underbar sommarkväll med några små snapsar Jäger som avbrott i rosé smuttandet.

Det är med en väldigt, väldigt liten hårsmån som detta inte blir en fullpott med fem stjärnor idag. Det är en sjukt stark fyra och för att citera drinking coachen på första raden: ”Fucking awsome!”.