Inledde kvällen gjorde Factory Brains som är en stockholmsbaserad rocktrio. Musiken är varierad och man hinner aldrig tröttna. De har en skön, lite galen och spasmisk energi på scenen. Publiken är glad och stämningen är uppsluppen. Detta är riktigt bra och underhållande.

Göteborgsbandet Graveyard är ett riktigt nostalgiband som för tankarna till 60-70-talets rock, inte lite grann, utan sådär riktigt jäkla skitmycket, så till den grad att det blir äkta. Man må se var de får sin inspiration men det är en utveckling av det gamla, det är unikt och nyskapande i sin krokiga vintage kakform.

Tempot är stundtals mycket högt och det är ett jäkla drag bakom trummorna men de övriga lyckas även de hålla ihop klungan. Hade jag varit lite mer religiös hade jag sagt att den mannen (trummis Axel Sjöberg) är besatt. Joakim Nilsson sjunger även han som besatt och jag undrar stilla om inte hela bandet kollektivt har sålt sin själ till djävulen för att få de förmågorna.

Det är mycket folk här ikväll och det är uppenbart att de har många fans. Medel hårlängden och antalet mustascher/helskägg per capita ökar drastiskt här ikväll om man jämför med Sverige generellt.* Regnet den fördelen att man vaskar fram hardcore fansen, de som bara vill njuta av solen uteblir och istället har man en mycket mer destillerad kärlek och hängivenhet till bandet. De blandar från gamla och senare skivor men fansen skriker bokstavligen efter en ny skiva och den 26 oktober kommer ”Lights Out”.

På något sätt känns det helt rätt att stå här och bli kall och fuktig. Det vore inte sommaren 2012 i Sverige om solen hade skinit och alla hade stått här med svettiga överläppar och isiga, utspädda paraplydrinkar. Istället är det öl som späds ut lite lätt av regnet och Graveyard håller oss varma in i rock ’n’ roll själen.

*Undersökningen är baserad på upplevd mängd och är inte statistiskt säkerställd.